Aftonbladet – 1 december 1848, sida 1

Lilla Johannas kinder färgades af en stark rodnad, hvilken gaf någon spaning på gerningsmannen; men jag var nog ädelmodig aut förtiga upptäckten, och frun blef troligen eldrig kunnig om rätta orsaken till grisarnas rymning, helst som ett häftigt buller bakom oss afbröt alla forskningar i den vägen. En grind åt ladugården till slogs upp och tvenne oxar, styrda af gubben Gösta, kommo flängandes i vild fart emot oss. Ställ er framför ! skrek han med dundrande röst. De förbannade; kritterna ä rent galna.n Medan ännu både jag och min vän tvekade att utföra detta mandomsprof, kastade fru Grönberg båda gäddorna med säkerhet och kraft midt i pannan på de vilsefarande djuren, hvilka tvärstannade af lutter förvåning. Om bror Oscar ville sätta sig här bredvid mig,, fortfor gubben ifrigt, noch sköta den ena tömmen, och hans kamrat följde med och öppnade grindarna, så skulle vi väl lära ett par yra stutar att vela tojs, om inte fan sitter i dem.p Det fanns ingen undanflykt, och jag glömmer aldrig denna färd. Knappt voro viutom den första grinden, så fattades åter vårt anspann af den mest berserk-artade yra, Min vän både rodnade och bleknade uader bhemödandet att efterkomma gubben Göstas befallDingar. I sin ytterliga förtviflan ansträngde han sina sista krafter och med mitt bistånd ryckte han tömmen så våldsamt till sig, att Oxarne gjorde en tvärsvärg och hela ckipaget låg i diket. Gubben Gösta, rådig och kraftfull, rusade fram, och ställande sig vid rabulisternas hufvuden, stannade han deras ifver. Jag låg oskadad i gräset vid gärdesgården; men hvar faons min vän? En knotande och svärjande röst under vagnen ledde oss på spå: ret, och snart drogo vi honom fram ur förstörelsen, Han hade dyrt fått betala lustfärden,