Aftonbladet – 30 november 1848, sida 3

vexlingskassan vid ett visst gifvet belopp genon förskotter. Då man gör behörigt afseende på saldosum morna af den berättigade sedelemissionpen föl Götheborgsoch Östgötha-bankerna, så syne: det dock, att alfsigten hos dessa banker mes den olagliga beräkningen ej härflyter från sam: ma källa, som vi för Skånska banken angivit, utan synes anledningen till beräkningen grunde sig på ett missförstånd af lagens föreskrifter Ingen af dessa 2:ne banker har, såsom nämnde saldo lydligen visar, behöft att skyla någon olaglig sedelemission. Får den sed fortfara, som Skånska banken nu 3:ne gånger å rad lagil sig för att nyttja, så kunna derigenom stora missbruk för framtiden inträffa. En bank, som öfverskridit sin lagligen berättigade sedelemission, behöfver då blott uppgifva, att så många 400,000 rdr bko rö.smynt finnas hos sex) eller huru många ombud som helst, eller belt simpelt anföra, att i vexlingskassan och hos ombuden finnes hvilken summa riksmynt, som man behagar, för att eludera lagen och undgå allt ansvar. Huru dålig privatbanklagen än i sjelfva verket är, så kan det väl ej ändå vara meningen, att dess stadganden få så helt och hållet förbises? Svenska folket bar visserligen ej varit med vd dess stiftande, men det är likväl interesseradt deruti, att ej det, som skall vara dess lagar, af dess högste embetsmän så vårdslöst handhafves, och af en interesserad penningeinstitution upprepudt föraktas.