Aftonbladet – 30 november 1848, sida 3

I delutsläppning af ej mindre, än rdr bko 113.250,740. — Privatbanklagen anser på detta sätt, att den utvexling, som en sammanräknad Isumma af rdr bko 49,410,4350 engagementer möjligen kan föranleda med full säkerhet och ;Junder alla konjunkturer, kan bestridas med Jen kassa af rdr bko 3,246,909 uti riksmynt — med ej fullt 74 af de möjliga anspråken på Tbankernal!! Att de respektive direktionerna ej begagnat sig af denna lagliga rätt, förändrar ej förhbåliandet, enär de kunnat göra det, och således möjligheten att så kunde ske äfven borde hafva varit betänkt af lagstiftaren, då han fastsatte bestämmelserna för den s.k. belrättigade sedelemissionen. Månne, under nuvaIrande handelskonjunkturer, om en öfver-större delen af landet utsträckt missvext i år hade inträffat, säkerheten skulle hafva varit lika stor Isom den nu, genom direktionernas moderation att ej utöfver hölvan begagna sina lagliga rättigheter, verkligen är? Privatbanklagens 44:1e paragraf lyder som följer: Ej må enskild bank utgifva sådana tryckta peller graverade förbindelser, som i 8 4 ,mom. ) omförmäles, eller invisningar å rikets ständers bank till större sammanlagdt belopp, vän som motsvaras af: 4) behållningen i enskilda bankens egna kassor af rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar; 2) återstoden af depositionen i rikets ständers bank; 3)sådana bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt bypothek, som i 6 8 nämnes, ) bankens egna lånebandlingar sålunda härvid nicke inberäknade; 4) innehafvande säkerhetshandlingar för lemnade kassakreditiver, i den mån dessa anlitas, dock härför icke till större belopp, än 350 procent af bankens hela grundfond. Derest, genom vexling eller af annan orsak, det sålunda bestämda förhållandet skulle komma att rubbas, åligge det banken att inom en månad hafva detsamma återställt. Den 17:de paragrafen bestämmer, vatt om banken i ett eller annat afseende afvikit ifrån de föreskrifter, som författningen innehåller, så åligger det konungens befallningshafvande att sådant hos Kongl. Maj:t anmäls, som då vill pröfva, hvilka medel kunna vara att vidtaga för att tillhälla bankstyrelsen att det felaktiga rätta, eller huruvida, i svårare fall, ban-) ken gjort sig förlustig af det till bankrörelsens bedrifvande erhållna tillstånd. Så vidt vi förstå svenska är det tydligt angifvet uti föregående, på hvilka grunder, som privatbankerna äro berättigade att utgifva sedlar; äfvensom konungens embetsmäns skyldigheter, ifall privatbankerna beräkna sin berättigade sedelemission på andra grunder, än dej ofvan anförde. Icke dess mindre upptega de uti Postoch Inrikes-tidningar N:s 239, 260 och 261 införda uppgifter för Skånska och Götheborgs samt Östgötha bankerna, vi nu granskat, och under rubrik, uppgift på bankens ställning med hänsigt till ytterligare sedelutgifning, de 2:ne förra behållningar, efter ulsago stående bos OmMbudenn, samt den sednare innehafvande räntebärande obligationer. Det vill säga, att salddt af dessa 3:ne bankers pberättigade sedelemission, är ej allenast olagligen och för högt af bankerna sjelfva beräknadt, utan att detta äfven är lemnadt oanmärkt af så väl vederbörande landshöfdingeembeten, som chefen för finansdepartementet, ty i annat fall hade väl ej uppgifternan, fått inflyta i den officiella tidningen så affattade, som de nu befinnas. Om en i och för sig sjelf osäker lags bestämmelser dertill så vårdslöst af veierbörande akttages, hvad säkerhet har då allmänheten?! Den anmärkning, vi nu gjort, är ej föranledd af något klanderbegär, utan verkligen af behofvet påkallad. Förhållandet är nemligen, att Skånska privatbanken länge har haft för sed, att på detta sätt olagligen och för högt beräkna sin berättigade sedelemission, och derigenom skyla öfverträdelsen af ofvan anförda lagrum. Sålunda har detta redan i år varit tallet förut 2:ne gånger; (se Postoch Inri kes-tidningar N:o 403 och 181 ); Väl bafval anmärkningar deröfver varit synliga uti en insänd artikel i Aftonbladet, men af vederbörande lemnats utan afseende. Ingen annan bank har, så vidt vi kunnat observera, förrän nu följt detta exempel. Lagen talar visserligen om bankens egna kassorp,, men den kan ej dermed förstå beloppen hos ombudenp, utan endast bankens alla afdelninvgars kassor. Detta synes så mycket tydligare deraf, att den sär. skildt bestämmer om privatbankens kasssbehållning i rikets ständers bank, och denna behbållning är ja alltid mycket mera, ja tullkomligt, bankens egna kassa, än en så kallad beballning hos ett ombud, ty, efter hvad allmänt är köndt, reducerar sig en sådan så kallad behållning understundom till en skuld. Ombuden på en del ställen hafva nemligen utom sitt utvexlingsbestyr äfven förbindelse att hålla ut4 ) Dessa förbindelser äro bankens kreditsedlar. ) Den anförda paragrafen bandlar endast om grund-:i fonder, och de bypothek, som i texten nämnas, !s äro deså kallade grundfonds-säkerheterna, inga l: andra. ) Den 34 Mars uppgifves saldot af berättigad se-! de!emission vara rdr bko 49,076, men banken bade då olagligen intagit i beräkningen riksmynt! såsom varande hos ombuden rdr bko 90,324; således voro rdr bko 74,248 mer utsläppta, än privatbanklagens anförde tillåter. Den 30 Juni uppgifves saldot till bko rdr 32,517, och beloppet hos ombuden, till rdr bko 71,426; följaktligen var den olågliga sedelemissionen då rdr hko 329009 Man Mn oss ads dam af UA