Aftonbladet – 30 november 1848, sida 2

rymligbet angår, att det väl är passande för en beqväm, ja till och med superb bostad å! en minister, men för flere blefve det knappast tillräckligt, äfven med icke serdeles öfverdrifna anspråk på comfort. Skulle det åter användas blott för en departement-chef, så skulle dennes bostad kosta staten minst 6000 rdr bko årligen, i ränta och underhåll af huset, eller lika mycket som lönen. Hvar och en som vill vara billig medgifver utan tvifvel, att ledamöterne af statsrådet ingalunda äro lönade öfver höfvan, betraktade såsom statens högste embetsmän, hvilka börs kunna någongång hålla sitt hus öppet. Men vi hafve deremot aldrig tyckt mycket om projektet att åt dem upplåta och inreda boteller på statens bekostnad. Mycket bättre hade i vår tanka varit att anslå ökade löner, och departementscheferne sjelfve hade äfven säkert dermed varit långt mera belåtne. Man ihågkomme, att den mest beqväma och välbelägna våning kan erhållas till 4500 å 2000 rdr bko; endast få af de allraförmögnaste till och med bo så dyrt; mängden af större våningar kostar 1000 å 41200 rdr s. m., men staten kan ej bestå bostäder utan en årlig kostnad som långt öfvergår äfven förstnämnda summor. Misshus hållning är således den första och gifna olägenheten af ett sådant arrangement, utom flere andra. Varsamhet kan således icke vara ur vägen innan man utsträcker planerna ytterligare i den riktningen.