Aftonbladet – 29 november 1848, sida 3

ETT POLISMÅL. (Ur Friskyt:en.) Hr P., en ung man, som arbetar med grafstickeln, skall kunna bättre än jag berätta hvilket obehagligt äfventyr han hade häromaftonen. Han hade besökt en verkstad i ett hus vid Stora Nygatan och blef derefter en stund stående på trappan till huset, för att se på folket. Oskyldiga nöje! Men der lurar en orm bland blommorna. En karl strök utmed väggen och såg artisten an med misstänksamma blickar. Karlen var en polisbetjent. Han öfvertänkte kanske redan i detta ögonblick innebållet af sin afgifvande rapport, hvilken skulle börjas så bär: Sistl. lördags afton observerades en okänd mansperson ... Artisten gjorde i tysthet den anmärkningen att karlen gick på mindre stadiga fötter; han fästade för öfrigt ingen uppmärksamhet vid honom. Efter några lofvar kom karlen in i förstugan, der vår man: stod; fixerade honom särdeles och frågade om han bodde i huset. Nej, blef svaret. Derefter frågade ban om P:s namn och bostad. P. ville veta med hvad rätt ban framställde dessa spörjsmål, och polisbetjenten framvisade ganska riktigt sin bricka. Hvarpå P. pligtskyldigast upplyste hononi både om det ena och det andra. Det är verkligen polisbetjeningens rätt att affordra hvem som helst som kommer i deras väg uppgifter om namn och hemvist.