Aftonbladet – 29 november 1848, sida 3

——— rr —70DD vattenkannor ur skottkärran och öfverduschade sågra små trädgårdssängar, från hvilkas frodiga blomklasar en stark vällukt mötte oss. Se hitn, sade hon stolt. Ack, jag är så glad åt att de vilja trifvas, men så får jag också träla med dem. Och, glömmande sin lilla harm nyss, bröt hon en blomma åt oss båda. vÄro de inte bra vackra? återtog hon med strålande blick, i det hon böjde sig fram och lade hufvudet på sned. LA Ah jon, svarade min reskamrat likgiltigt, för den som inte sett andra länders blommor, Så . N Då är jag rätt lycklig som inte sett andra länder,, härmade Eva skrattande, i det hon hoppade öfver rabatten. För att vara nöjd I med hvad man äger, tycks det, att dömma efter er, som det vore bäst att icke känna något annat.n Och med en lätt åtbörd böjde bon undan grenarna på ett träd, som stängde vägen, och kröp under dem. Vi följde bennes exempel, och, under det berr Grönberg, demonstrerande med käppen, visade oss en liten sjö på afstånd och berättade bur mycket fisk han årligen fick! derur, vandrade vi framåt. Vi bade nn hunnit till målet för färden, en hög kulle, från hvars topp man hade cen temligen vidsträckt utsigt. Här stannade mamsell Eva, som med raska steg rusat uppför branten. Hennes händer föllo på ett högst naturligt sätt utmed sidorna, och hennes sköna ögon stirrade utåt landskapet. Hemkärlekens törtjusning speglade sig i det klara skimmer, som bredde sig öfver hennes ansigte och glänste i hennes blickar. Hon tycktes med denna tystnad begära vårt lof öfver hvad vi sågo.l