Aftonbladet – 29 november 1848, sida 1

10g mig, så var det naturligt att så förhöll sig. Allting måste vara uselt, och hvad som ej var uselt, så var det löjligt; det var så mycket som var löjligt, alldeles förtvifladt löjligt, och där hetr Öscar sett så mycket stort, att all sådant icke vidare gjorde något intryck på honom, så ville han försöka, om icke det löjliga kunde fängsla hans intresse — och nu befanns det, alt detta knep lyckades. Derföre sedan vi skrattat oss förderfvade åt den anspråkslösa staden Grenna, hvilken, ej tog häftigt vid sig öfver denna smälek, sade min vän helt muntert, då vi lemnade den bakom oss: pNu för att sälta kronan på verket, så låt oss fara till gubben Gösta; det är bär i trakten, och så vida vi ej med vår ankomst skrämma slag på hela familjen, så måtte vi skola få roligt af dem med besked.n Jag lemnade naturligtvis med beundran och förtjusning mitt bifall: till detta förslag och frågade hvem den der gubben Gösta egentligen var. Åb, det är en barndomsoch upgdomsvän till min far. Jag följde några gånger med hit ned till honom. Han heter Grönberg, som jag tror, har aldrig haft någon titel, och bor på en liten egendom, som tillhört hans far före honom. Hen är gift och har helt säkert en stor familj. Jeg mins derom ingenting; men man har slltid stor familj på landet. Det är förfärligt att bo på landet, tillade min vän i parenthes, under det han med en axelryckning och några rynkor i pannan tog en ny cigarr. ,Dessa fasliga göromål, som landsboer träla med, deita enformiga lif i den välsignade naturens sköte, denna enfald och försoffning — min Gud, det måste vara höjden af själsråhet och djurisk tanklöshet, för att kunna lefva ett cd