Aftonbladet – 27 november 1848, sida 2

Article Image
den bedyrade, att dess enda inkast mot republiken vore dennas oro och kommunism. För en anständig republik, och isynnerhet en som kunde gifva tillräckliga löner och förgyllningar åt den fina verldens kapaciteter, förklarade debna sin oföränderliga och trofasta tillgifvenhet. General Cavaignec, en redlig republikan, trodde dessa försäkringar af den fina verlden; och när ban fann denna allvarligt hotad af socialisternes yxor och musköter, åtog ban sig med ifver dess försvar, begagnade och ledde skickligt militären i striden samt rökte den fina verldens motståndare ut från deras barrikader, medelst bomber och drufhbagel. När detta var gjordt, slösade den fina verlden tacksägelser på parvepyen Cavaignac, och gick så längt i sin erkänsla, att den belönade honom med uppdraget att vara polisbetjent, bödel och landsförvisare åt sina egna vänner, republiksnerne, intill dess han ej längre skulle behöfvas. Den okouvstlade Cavaignac trodde att denna tacksamhet skulle räcka i evighet. Men gudnås, Cavaignac var icke ef den fima verldens män. Hoen var soldat, republikan, bade bvarken qvickhet, relationer eller erfarechet och var till den grad orenlärig, att ban trodde M. Bastide om att kunna sköta de utländska ärenderna hka väl som M. Thiers. Fösdenskull kunde den fina verlden aldrig upptaga Cavaignac såsom sin son. Bland de moderate vann ban väl den aktningsvärde Dufaure. Men Dufaure liknar Cavaignac sjelf deruti, att ban är en tystlåten och tvär man, mer hederlig än lysande, mer melankolisk än intagande genom ett lätt sätt. Derföre förklarade den fina verlden, att den icke var i ringaste mån försonad genom hans förbund med Cavaignac. Så fort Louis Napoleon hade uppträdt såsom kandidat till det blifvande presidentskapet i Frankrike, fattade den fina verlden förkärlek för prinsen, ställde så till att nationalförsamlingen icke skulle lägga något hinder i vägen för honom, hindrade likaledes att någon annan sökande af rivaliserande dywastier uppträdde emot honom; och fastän den fina verlden med sin vanliga förställning spelar likgiltig, är det icke minsta tvifvel underkastadt, att, medan å ena sidan det okunniga landtfolket i många departementer och hela militären votera för Louis Bonaparte, för den ära som omgifver hans namn, den å sin sida är lika ifrig för hans val, emedan den anser : honom för den kandidat som är mest tjenlig att förstöra republiken och återinföra ett -hof. Hof och konung anses oundgängliga för den politiska maktens monopolium, af sådana kapaciteter, som de äldre och yngre grenarne af Bourbonerne hafva skapat under sin styrelsetid. För vår del hafva vi ingenting mot Bonapartes dynasti, eller prins Ludvigs makt; ickebeller gilve vi ännu något företräde åt republiker. framför monarkien. Men vi föredrage vida en republik med frihel framför en monarki utan det, och en styrelse grundad på allmän öfverenskommelse mellan alla klasser framför en styrelse, åstadkommen genom : bedrägeri af en klass och en annans förtryckande. Prins Ludvig Bonaparte är på väg att blifva vald till styresman för republiken, i uttryckligt ändamål att förstöra denna republik. Från första stunden måste ban komma i strid med nationalförsamlingen, Icke blott hans ärelystnad, utan äfven hans ställning tvinga honom att upplösa den och medelst hären förändra konstitution och regeringssätt. Och sjelfva denna ställning tvingar honom att göra ånyo hvad Cavaignac gjort: drifva Paziserbefolkningen från barrikaderna med kanoner. Detta värf ålägges honom af anhängare, som knappt dölja sin afsky för bans dynasti eller det företräde de gifva åt andra. Vi måste säga, att i alla dessa spekulationer och hela sitt uppförande, den fina verlden hvarken är hederlig, liheral, modig eller öppen. Det är en mer macchiavellistisk politik, än någon monark eller minister någonsin betjenat sig af; en förställningspolitik, en falskhetspolitik, en afundsamhetsoch feghetspolitik, servil, trotsande sambället, och utan grundsatser. Den fina verlden förkastar och uppoffrar republiken, liksom den gjort med konungadömet, i sin lättjefalla och tanklösa spleen;:1y den är: lika oförmögen att bysa upprigtig trohet eller visa öppen fiendskap till någondera och vill förstöra sakernas ställning, buru beskaffad den än är, så snart den icke länder till dess egen fördel. När de bildade och inflytelserika klasserna i ett land uppföra sig på sådant sätt, förtjena de rikligen alla de olyckor, som i följd deraf kunna drabba dem, och förtjena intet -medlidande, antingen de krypa under militärdespotismens svärd eller krossas af folkanarkiens storm. KOSTER TITT TOTT TITT SATTE IANA TLS SEATECET EN

27 november 1848, sida 2

Thumbnail