Aftonbladet – 27 november 1848, sida 2

cen ur Algieriska fälttåget, är ett litet nätt stycke af R. W. Ekman. — Flera andra porrätter förekomma äfven, hvaribland ett af Sopbie Adlersparre tilldrager sig mycken uppmärksamhet. Det föreställer en liten gosse, sittande bredvid en superb jättehund, allt i naturlig storlek. Man vet icke hvilketdera man heldre skall betrakta; den lilla gossen, eller den präktiga bunden: båda äro ganska lefvande. Men vi hafva redan börjat komma för långt in i beskrifningen af denna exposition, och måste anhålla att få fortsätta dermed en annan dag, hvilket verkligen lönar mödan, då samlingen innehåller arbeten af icke mindre än 39 svenska artister och 88 utländska. — En engelsk tidning gör följande träffande teckning af förhållanderna i Frankrike: General Cavaignac har utfärdat ett ganska moderat, förståndigt, liberalt och öppet manifest till franska folket. Det är ett manifest, som skulle blifvit högligen beundradt i Amerika, åtminstone af unionens moderata och upplysta politici. Men. det är mycket för enkelt och anspråkslöst för Frankrike, och som det icke lofvar någon delning af landets kapital åt socialisterna, ej heller erbjuder republiken tilll ett brännoffer åt de moderate, skall det naurligtvis blifva försmådt af begge partierna. De röda republikanerne betrakta general Cavaignac med en ganska naturlig ovilja. Han bar den olyckan att vara lika illa omtyckt af hvad vi kalla den fioa verlden, d. v. s. de välj uppfostrade, rika och inflytelseegande i Paris. Vi behöfve icke säga, att denna societå är myc-! ket mäktig. Den bildar och ger rigtning åt politiken hos hela den klassen i Frankrike. All publiciteten utgår antingen från den, eller hemtar sin färg från den derinom rådande tonen. Och i trots af vissa nyanseringar mellan dess fraktioner genomgår en viss sympati och homogeneitet det hela och gifver enhet och styrka åt den parisiska societetens omdömen. — Guizot började sin politiska verksamhet med den principen, att ett land bör styras af dess kapaciteter, det vill med andra ord sägs: af de talangfulla och bildade personer, som utgöra dess fina verld. Hade han vidblifvit sin egen lära och i sin styrelse följt råden från kapaciteterpa i Paris samt användt dem till medbröder och vembetsmäny skulle han ännu hafva varit i besittning af makten. Men Guizot inskränkte sin cirkel och siva idger. Den fina verlden vände sig emot honom och knotade, hvilket knot det lägre folket upptog och upp repade, tills det gaf sig luft i en, icke ministeriell, utan dynastisk revolution. Den stillhet, hvaruti 4830 års resultater vunnos, härledde sig från den omständigheten, att den fina verlden och de lägre klasserna i Paris då voro fullkomligt öfverens, och att den lägre delen lät den högre sköta sakerna såsom den behagade. År 4848 hade deremot de lägre klasserna egna tankar, åsigter, intressen och krafter. Hufvudresultatet af ,den visen Ludvig Filips regering var just att skapa denna särskilnad, att åstadkomma denna remna mellan de högre och lägre klasserna, Den var så vid, och okuuvnigheten derom så stor; att när folket reste sig i Februari och ej allenast utropade republiken, utan äfven dess styresmän, (föll den fina verlden i en sådan förvåning, som. om den hade blifvit i en bast flyttad till månen. Nu är den fina verlden särdeles svår att bafva alt göra med i ella tider, men synnerligen i revolutionära; ty den är alldeles för fin att vara öppen och mycket för rädd att kompromettera sig genom att säga rättfram, hvad dess ändamål och önskningar äro. Den är diplomat af naturen och nästan lika svår att fatta som att göra till nöjes. Efter februarirevolutionen visade de lägre klasserna mycken takt, då de valde till styresman en, som genom seder och anseende hörde till den fina verlden; och Lamartine åtog sig, med en skalds hela naiva renhet, att försona de söndrade samhällsdelarne. Han trodde sig om att kunna slå en bro öfver remnan mellan det vulgäraoch moden; mellan folkets okunnighet och patriciernes talsbger, samt att kunpa -på begge uppföra en republikansk döme, sätta sig sjelf derå såsom en bild af ryktet, glänsande af guld och blåsande genom vältalighetens trumpet : fredens ord till salla folk! Stackars skala! Hvarken den fina verlden eller de lägre klasserna kunde förlåta honom för bans oförsynthet att söka förmå dem sluta vänskap. Emedlertid försäkrade den fina verlden: hela denna tid, icke blott att den hade antagit republiken, utan äfven att den hade gjort det frivilligt och med rent uppsåt. Den fina verlANA ETTER OS TAERANE EEESEAREEEEEE 4 ss 2 Ir TI I lll Aldriaons Dora