Aftonbladet – 27 november 1848, sida 2

mål för hans misstanka. Han började tro, att främlingen spelat honom ett spratt, utan att sätta honom i besittning af skatten, ehuru han ej kunde utfundera ändamålet med ett så dyrköpt nöje. Att hans vistande på Charmes ej varit någon dröm, derom var Kan äfven fullt öfvertygad. I dagningen stannade vagnen, för att byta om hästar, vid ett litet bus i närheten af en bro, hvarvid Abubeker gäspade väldeligen och tycktes bereda sig på att åter insomna, Le Blond kunde ej tiga längre, utan stötte på sin granne. Se så, Abubeker, var litet mindre sluten mot mig. Påstår ni ännu, att jag sofvit hela denna tid och att jag aldrig ... Chaldeern hvisslade för att slippa höra bvad som sades; men Le Blond fortfor: Hör mig, Abubeker! Ni skall aldrig få mig att tro det jag drömt, ty jag bar ovedersägliga bevis på att jag verkligen var på Charmes — att jag verkligen var bertigionans man, och. . . Men Abubeker afbröt hooom med dundrande stämma: Ännu en gång! Huru ofta bar ni ej blifvit varnad, unge man ?, fortfor han, fattande i hans årm och seende strängt på honom. Ni har redan förlorat en stor del af den rikedom ni vunnit, och se noga till, att ni ej förlorar allt. Gif noga akt på hvad jag säger er en gång för alla. Glöm er dröm. Låt ej ettord af dessa galenskaper komma öfver edra läppar, hvarken till mig eller någon annan lefvende varelse; skrif det ej, utan Jåt det ligga begrafvet som i en graf. På dessa vilkor skall ni återse mig och blifva lycklig; hvarom icke . . . En betydelsefull blick slutade meningen, och Chäldeern öppnade vagnsdörren och hoppade ut. I samma ögonblick insteg en stark bredaxlad man och satte sig utan krus vid der unga mannens sida, hvarefter bjulen dånads öfver bryggan. Le Blond förvånades öfver denna nya till dragelse, hvilken förvåning ytterligare ökades, då hans nya sällskap framtog en pistol från sitt bröst och sade med ett tvetydigt :le