Aftonbladet – 25 november 1848, sida 3

vudstadens räkning en större cellfängelsebygg nad redan företagen, under ledning af stadens arkitekt professorn och riddaren Nyström och förmodas om att par år blifva färdig. Till flere stadsoch häradshäktens uppförande, efter ensamhetsprincipen, äro äfven ritningar och förslag uppgjorda. MHäradshäktena komiwa merendels att byggas af träd med timrade dubbla väggar mellan ecellern3, och som fångar komma att endast på kort tid deruti förvaras, skall linredningen och konstruktionen al dessa fängelser göras enklare och på ett mindre kostsamt sätt. En allmän plan för fängelsedistrikter, såväl afseende län som städer och härader, har numera blifvit uppgjord genom h. ex. justitiestatsministerns memorial dels af den 34 Mars 4846 dels af den 47 Febr. 4847 med revideradt förslag, om hvilket sednare förut är nämndt, och skall till pröfning förekomma under innevarande riksdag. Cellantalet är deruti beräknadt, i Residensstäderne vill 4773, i andra städer vill 744 och på landet till 792, eller tillsammans i hela Riket vill 3,279. De mindre cellfärgelserne, som komma att inrättas på landet, torde äfven kunna användss för verkställande af någon viss kort tids förvandlingsstraff. Rörande skälen härtill yttras i sistnämnde memorial: Hittills har ej sällan visat sig det sorgliga skådespelet, att, för några riksdalers böter, hvartill pliktfälld saknat tillgång, denne blifvit på fångvagn afförd till ett aflägset länshäkte, från hvilket han om ett par veckor återkommit såsom en försämrad eller åtminstone såsom sådan fruktad menniska. Länsfängelserne skulle väl hädanefter icke blifva farliga, men prostitutionen på fångvagnen och resans bekantskaper fortfara att vara det, se att man tyckes äga goda skäl att i möjligastmåtto undvika dylika transporter, som dessur tom medföra kostnad för statsverket. I våförra afdelnivg är yttradt, att eosamhetsprincipen, såvida den skall medföra tilliäcklig nytta, bör på fången tillämpas från häktandet intill hans frigifning, utan något afbrotv. Fördenskull bör man icke blott inrätta länsfängelser och transpottfängelser efter ensamhetssystemet, utan ock införa bruket af cellvagnar, bvilket sednare ensamt skulle bidraga att minska den så mycket öfverklogade fångtransporikostnaden, som år 4846 uppgick till ej mindre än 439,700 rdr bko. Städer och härader äro, såsom förut är visadt, enligt Jag och särskilda författningar, pligtige, att sjelfve uppbygga och underbålla sina häkten, men rikets ständer bafva dock, i alseende på nya fängelsers inrättande, antagit den grundsats, att kostnaden för ombyggnad efter cellsystem borde af allmänna medel bestridas, men inventariers anskaffande samt fångarnes vård och underhåll fortfarande bekostas af menigheterne. Det var icke blot i afseende på ransakningsfångar, som rikets ständer antogo ensambetseller Pbiladelphiasystemet, utan de föreslogo äfven, till minskning af fångtransportkostnaden, en särskild författning derom, all brottslingar, hvilke blifvit dömde till fästningsstraff eller arbete å fästning på högst två år, måtte, sedan länsfängelserne blifvit i omförmälde ordning förändrade, få der undergå sådant straff, så vidt utrymmet det medgåfve; men Kongl. Maj:t ansåg sg härom ej kunna besluta, innan ny kriminallag blifvit antagen. Den nya brottmålslagen skall ock vid innevarande rsiksdeg komma under pröfning. I afseende på bysällningsfångar ansågo deremot rikets ständer, att särskilda rum borde i länsfängelserne afsättas och inredas !), För dylike fångar är ock cellsystemet mindre nödvändigt, endast man tillser, att de ej, genom sammanblandning af oförderfvade med till sedligheten förstörde i samma rum, försämras under fängelsetiden. Sedan några af de nya länsfängelserne blefvo färdige för fångars emottsgande, utfärdade Kongl. Maj:t ett Provisoriskt reglemente för dylika fängelser genom nådigt bref den 24 November 4846. I enligbet härmed äro de nya länsfängelserne, liksom de gamla, ställde under närmaste tillsyn af konungens hefsallringsbafvande inom hvarje län. För hvarje sådant fängelse tillsätter fångvårdsstyrelsen, efter samråd med konungens befallningshafvande, en direklör samt nödig vaktbetjening, bestående af Gål 7 vaktknektar och, för qvinnofångarne, en vaktqvinna; åt direktören anslogs i aflöning 666 rdr 32 sk. samt åt vaktknektarne och vaktqvinnan blott 433 rdr 46 sk. bkohvardera ?); hvarjemte vaktknektarne erhålla uniformsbeklädnad. Som vaktbetjeniogens lönevilkor befunnits så ringa, att man derför endast kunnat erbålla opålitlige personer, hvilket förhållande föranledt täta ombyten af vaktbetjening !) Se rikets ständers underd. skrifvelse af den 5 Juni och kongl. brefvet den 44 Augusti 1841. 2) I Stockholm kan man för denna summa icke löna och föda en försvarlig dräng, och naturligtvis måste man hos vaktknekten fordra sammal egenskaper som hos den enskilde hustjenaren, om ej högre. I annat fall kommer vaktbetjeningen att stå på samma moraliska ståndpunks som cellfången.