Aftonbladet – 25 november 1848, sida 3

Ingen kunde säga det. Han frågade åter efter Chaldeern, beskref honom noga och berättade dem eallt hvad han visste om honom, samt synnerligast att han var trehundratolf år gammal. Tjenarena höjde på axlarne; läkaren försäkrade att ingen sett någon sådan person, och då han hörde nämnas de trehundratolf åren kände han åter på pulsen. Antingen är jag galen eller också ni, sade Le Blond, ty att jag är fullkomligt vaken och drömmer ej, derom är jag fast öfvertygad. I hvars hus är jag nu?n Ers höghet är på sitt slott Charmes, med dess gemål, hennes höghet hertiginnan. Gemål? Jag undanber mig att längre blifva behandlad som vore jag från mina sinnen. Jag har aldrig varit gift, och hur tusan kan jag då hafva en hustru? Jag skulle önska se henne.n Jag skall anmäla för hennes nåd ers höghets önskan,, sade en af betjenterna med en djup bugning och lemnade rummet. Galenskap! utropade Le Blond, ärnande sig utur rummet, då han märkte att ban var i tofflor och befallde fram sina stöflor. I detta ögonblick öppnade en betjent dörren och anmälde hennes nåd hertiginnanp. HERTIGINNAN. I en lätt morgondrägt, mera täck än lysende, sväfvade ett fruntimmer in i rummet och gaf läkaren och bBetjenivgen tillsägelse att af. lägsna sig. Då Le Blend såg denna tjusande varelse, hvars drag voro honom fullkomligt obekanta, nalkas sig med blickar af det ömmaste deltagande, visste han ej om han var verkligen galen, eller fördjupad i någon liflig dröm. Hop lade handen på hans axel, och seende honom