Aftonbladet – 25 november 1848, sida 2

FÖRHÅLLANDENA I SPANIEN. (Ur en Epogelsk tidning). Klokheten hos dem, som fördöma -alla liberala partier, som jubilera öfver de despotiska bofvens triumf öfver konstitutionerna och öfver militärmaktens inträdande i verksamhet, bafva på ett roligt sätt visat sig i Spanien, The Times har bela tiden slösat sina loford och sitt understöd på Narvaez, liksom det gör på ella statsmän med mustacher, som trampa liberala idger och liberala partier under fötterna. Narvaez har, enligt the Times, varit den ende man, som dugde att styra Spanien. Espartero var en stolle, konstitutionen ett gäckeri. Hela Spaniens styrka skulle koncentreras i dess armåg, och alla dess dygder hos Maria Christina; ordningen och en god regering kunde endast bevarasigenom drulbagel och proskription. Nåväl, detta liga system har triumferat. Icke en liberal bar blifvit lemnad i frihet. Några äro insatte i spanska fängelser, och andra, tack vare Bastides besynnerliga medverkan, i fransyska. Press, cortez, konstitution, allt har försvunnit. Icke heller få vi några underrättelser af hvad slag som belst från Spanien, anvat än om de carlistband, sem genomkorsa det och uppfylla det med blodsutgjutelse och strider, under det inbyggarne blott se på, alldeles likgiltiga om Isabella eller grelven af Montemolin regera, och om Narvaez eller Cabrera äro deras bödlar. Men tories beundran öfver denna militärstyrelse har störts af de underrättelserna, att Narvaez och Maria Christina begagna sin oinskränkta myndighet, för att sälja Cuba åt Förenta staterna. Ingentipg kunde vara mer naturligt eller sannolikt. Dessa begge personers politik och intriger hafva aldrig baft något högre syftemål än en job. Hvad finnes väl, som Maria Christina icke skulle kunna bjuda ut eller pantsätta? Ludvig Filip var under sin regeriog hennes goda kund; det är ganska klart, att hon pantsatie Spaniens krona och fribet hos honom. Men sedan Ludvig Filip blet bankrutt, har Maria Christina nödgats se sig om på annat håll, och hon har följaktligen utbjudit en af kronans vackraste juveler: Cuba, åt mr Polk i Washington. Utan tvifvel skall hon stoppa millionerna i sin ficka, Narvaez få sin andel, och Cuba blifen af de federerade staterna. Hvem skyller nu Times för denna gemenhet, verkställd af dess spanska skyddlingar? Jo, den stackars lord Palmerston. Dennes stora fel är, inför tbe Times, att han från första ögonblicket misstrott just dessa försäljare af Cuba, alt han i sina depescher och genom sina sändebud ständigt anbefallt en konstitutionell och ej enväldig styrelse, eller åtminstone intagandet af liberala män i ministåren, i stället för blott och bart ett hofoch militärkotteri. I lord Palmerstons tanka voro cortez det rätta bandet å snikenheten och dårskapen hos ett sådant bof som det spanska, å dess financierer och generaler. Om lord Palmerstons och sir H. Bulwers råd blifvit följda, skulle liberala cortez nu hafva varit tillsammans, och men skulle icke hafva sett Cabrera kämpa formliga bataljer mot drottningens trupper i Arragonien; a ST AR AREAN PN TE RNE å FREE ASPEN DEAD VETEN INT SEN ER