Aftonbladet – 25 november 1848, sida 2

mm ne Buonvicini, Jacquelines kärlek, general De Fanos stolthet, och sin egen förtviflan, att aldrig kunna hoppas erhålla sin inamoratas hand. Abubeker lyssnade med djup uppmärksamhet. eVänn, sade han efter ett långt begrundande, phvarföre skulle ni misströsta? Lyft skatten, köp er ett adligt gods, och inställ er hos genera!en som egendomsherre. Han skall ej neka er sin dotter.n Ack, bedrag mig ej med förboppningar, som aldrig kunna realiseras. pHvad fördel kunde jag hafva i att bedraga er! Nej, min goda vän, om något bedrägeri bar varit i fråga, så är det från er det bärleder sig. Ni skulle ej kunnat narra mig med dikten om vexeln. Le Blond hängde ned hufvudet och rodnade. pMen kanske ni ej vill vara så länge hemifrån som det fordras för att kunna åtkomma skatten ?, i Huru skulle jag då bära mig åt, i fall jag skulle resa? frågade Le Blond. Ordna ert hus; ej för vågon omtala hvad som tilldragit sig emellan oss; föregifva, alt ni måste resa bort på någon tid i affärer, eller ännu bättre, sälj rubb och stubb ert lager; ty skatten skall göra er oberoende af bvarje näringsfång. Om ni ej vill det, så lemna er egendom i någon väns vård. Får jag underrätta Jacqueline härom? Om att ni kommer att resa bort, och den visshet ni eger att snart vara i stånd att få kalla benne er, må ni gerna underrätta benne, utan alt säga för mycket; men andas ej en stafvelse om Valerien des Anges eller om skatten.n . — När skola vi resa?p Om tre dagar lemnar jag Namur.y