Aftonbladet – 23 november 1848, sida 2

Idet vore önskligt att den svenska, i flera vä-l Isendtliga hufvudpunkter blefve efterbildad, har likväl, både inom pressen och jemväl vid reformsällskapets diskussioner, den åsigt visat sig vara öfvervägande, att den norska grundlagen icke oförändrad, utan först efter flera, af Sverizes inre, individuella förhållanden betingade tförändringar, kan beGunas fullt lämplig för lvårt bebof. År nu detta, såsom vi förmoda, en sanning, som sjeliva Ö GC. ej lär vilja bestrida, så finner enhvar att den åt regoringen IHemnade alltför vidsträckta latitud icke inrymmer någon garanti att erhålla ett representationsförslag af mera populär patur än det nu hvilande. Genast vid sina första rådplägningar fann derföre reformvännernas sällskap hela vanskligheten af att framlägga inför tronen en pelition, som ej så pass bestämde hufvudgrunderna jaf det önskade representationsförslaget, att derjuti funnes tillväcklig garanti för folket, att på dessa grunder erbålla ett verkligt liberalt grundlsgsförslag. Denna med hvarje session allt mera stadgade öfvertygelse gaf auledvingen vill beslutet att uppgöra ett programm, som, utan att ingå i några detaljer, likväl så tydligt uttryckte reformvännernas åsigter, i fråga om förslagets hufvudgrunder, att det icke annorlunda än uppsätligt kunde misstydas. Det är nu diskussionerna rörande detta reformvännernas programm, som af Ö. C, bedraäs med benämningen: för mycket praty! Härvid bör icke förgätas den stora nyits för reformsakens framgång, som innefattas deruti, alt frågan bringades under en allmännare diskussion. Endast på denna väg kunde hela nationen komma att rätt klart inse den omätliga vigten af att snart få uppbäfda de missförbållanden, som göra vår ståndsrepresentation till en olidlig börda för folket, samt tillika göra sig något mera förtrolig med de olika förslag, som blifvit uppgifna att sälta i det utdömdas ställe. Vil man ändamålet, så måste man äfven vilja medlen; och den offentliga diskussionen bar i alla länder visat sig vara den förnämsta driffjedern att bringa en god sak till mognad. Är denna åsigt riktig, så faller det sig svårt att fatta, huru man medl fog kan säga att reformvännerna bortpratat enl! dyrbar tid, då denna tid samvetsgrannt egnats åt diskussionen öfver representationsfrågans förnämsta hufvudprinciper. Ati denna operationsplan var alldeles oundviklig, visade sig bäst vid slutet af reformvännernas diskassion öfver programet, då sjelfva sällskapet renades från en minoritet halflibersla, som i egenskap ef reservanter utbröto sig-ur sällskapet, hvilket genom denna process framstod odeladt och enstämmigt, såsom en stark och kompakt enhet. Men utan diskussion, och framställande af elt program, bade detta resultat ej varit möjligt. O:n nu hela landet följt detta exempel och ingått i diskussion öfver ämnet, skalle sådant i väsendtlig mån bidragit att brivga opinionen till mognad inom hela nationeu. — ÖstgötbaCorrespondentens förslag att belt enkelt, utan närmare bestämmelser, petitionera om liberala reformer, är visserligen beqvämt nog; men om de petitionerande sjeltva ej gjort sig full reda för måttet af den frihet, som de oryggligt åstundade, så kunde man ej gerna vänta att regeringen skulle gå längre i sin liberalism, än den sjelf funne för godt. Ett sådant resultat är det hvilande förslaget, som likväl blifvit ipgifvet till ständerna sedan regeringen inbemtat reformvännernas opinion, och uti dess program funnit långt liberalare grunder fastställde, än de som igenfionas i regeringens förslag. När nu detta skett tvärtemol en öppel uttalad opinion af reformvännerna, hvad resultat bade man väl då rätt att vänta af en så obestämd och svälvande opinionsyttring, som den af O. C. föreslagna? Hvad åter angår den inom reformvännerna väckta frågan om urtima riksdsgs sammankeallande, samt de betävkligheter som af O. C. blifvit anförda deremot, bafva vi deruti med förundran funnit Ö. C. beg: gna sig af semma argument som Tiden, för att gifva en slags vigt åt sin opinion; det beter nemligen: yrkandet att olfördröjligen sammankalla ett nytt riksmöte, innebär ingenting annat än alt påskynda det vitala problemets lösning på en väg . .. bredvid, eller oberäknad grund!agen, hvarefter följa åtskilliga betraktelser öfver vådan af att beiräda en sådan väg, etc. Härvid erinra vi blott, att allt egde sin riktighet, om sjelfva premissen icke hade det lilla felet att vara grundfalsk. Det skulle eljest vara intressent nog att se på hvad grund Ö. C. vill stämpla en petition till Konungen, om urtima riksdags sammankallande, såsom grundlagsstridig, då han icke såsom sådan anser petition Jom de reformer, som skola genomföras på riksdagen. Är då sjelfva urtima riksdagen det grundlagsvidriga? Eller är det petitionen derom? Någotdera måste väl vara meningen, så vidt någon slags sådan får sökas i Ö. QC:sförsäkran, att den liberala saken försvagas, i samma mån som man förhastadt kastar sig på sidan om grundlagen,. Om vi således i dessa punkter äro af skiljaktig tanka med Ö. C., dela vi dock i en annan dess åsigt, nemligen då den, på sitt egna bildrika språk, yttrar att allt ädelt och menskligt sannt, som samhällena bittills utbildat, måste för framtiden rädda sig på den rent demokratiska grunden, det enda Ararat. hvars