Aftonbladet – 23 november 1848, sida 2

an är fallet med mig, och som ditt lif är lika nsligt som mitt, och dina åsigter af verlden iro sådana, alt du inte önskar förändra det, å är det naturligt, att vi skola sympatisera, Om det inte vore första qvällen vi äro tillhopa, skulle jag göra dig ett förslag, hon ystnade; menp, återtog hon lifligt, du kan tro, att du är försatt tillbaka i friherrionan Silfverkronas kabinett; lat oss derföre uppskjuta fortsätlningen af detta samialp, tillade hon leende, i det hon räckte mig sin band till godnatt; ty det var redan skumt och vi stodo vid ingingen till hennes boning. Hon förde mig upp för en bred trappa och öppnade en dörr. Jag stod i ett, det alldra lilla täckaste rum, med storrosiga tapeter, och en utsigt så henlig, att jag lät ett utrop undfalla mig i det jag helt förtrollad stannade vid det öppna fönstret. Ja, är här inte gudomligt? sade hon helt nöjd åt det intryck hon såg att jag rönte. Jon, svarade jag, alldeles hänförd, och ditt halft uttalade förslag skall bli den ljufvaste dröm jag kan önska mig i natt.n ;Tack!) sade Marina innerligt, i det hon, ännu en gång tryckande min hand, försvann och sände mig en blick och en helsning i dörren. Länge stod jag ännu drömmande qvar på samma plats. Allt hvad jag förnummit denna eftermiddag, var så olikt verkligheten, att jag var helt förbryllad deraf. Jag väck!es ur mina tankar af