Aftonbladet – 23 november 1848, sida 2

djupt känsliga fromhet, som stämpla den sanna qvinnan Fastän hon blifvit bedragen af verlden, och sett många mörka sidor af menniskoross inre och yttre lif, så dömde och handlade hon med den menniskovänlighet och fördragsamhet, som endast finnes i rena och. ädla sinnen. I hennes fullkomliga lycka fattades intet mer, än ett väsende, som med lika tankar och åsigter delade bennes enslighet och hennes frid. Ett ögonblick grep mig en innerlig åtrå, att bli denna någon. Men jag fann mig verkligen för mycket underlögsen dertill, och dessutom, — hon kände ju mig så litet. Hon kunde tro, alt andra beräkningar äfven ledde mina önskningar, och de ord som redan sväfvade på mina läppar dogo åter inom mig. Jag gör mig verkligen förebråelser öfver, att jag så låtit hänföra mig af det nya och egna uti, att ha någon med hvilken jag kan tala såsom jag tänker,, sade Marina vänligt. vOch jag bar tagit emot dig med just de mörkaste och hårdaste af dessa tankar. Det är blott någon gång som jag så reflekterar, annars har jag bannlyst allt sådant., ,Det gör mig innerligt lycklig,, svarade jg. att du anser mig så värd uppriktighet, och det redan de första timmarna af vår sammanvaro.n Ja, jag vet icke sjelf huru det kommer sig, afbröt hon mig, men jag kände mig genast så bekant med dig, något som annars säl