Aftonbladet – 22 november 1848, sida 3

sina åsigter hufvudsakligen förmedelst den farhåga, som de lyckades ingifva en pluralitet af riksdagsmännen, för de vådliga verkningarna af det .enorm2 öfverflöd på varor, som innan kort skulle uppstå och nedtrycka marknaden. Aftonbladet äfvensom flera ledamöter af riksdagen anmärkte väl emot dessa förespeglingar, buru orimliga de måste förekomma hvar och en, som blott ville tänka sig in i de nödvändiga lagsrna för underhållande af arbete och produktion, då den oro, som de politiska rörelserna framkallade, nödvändigt i första band skulle föranleda kapitalisterne att draga sig tillbaka, och affärsmän i allmänbet att minska sina spekulationer och förlager, hvilket ovilkorligt måste hafsva till följd förminskning i arbete, och följaktligen äfven i varuproduktion för någon tid. Tvärt emot hvad probibitisterne spådde, förutsades derföre å andra sidan, att efter någon tid snarare brist på varor, än öfverflöd skulle uppstå. Detta allt har besannat sig; och nu efteråt kan man, med facia för ögonen, icke heller bestrida, att resultatet genom sakens natur måste blifva sådant, som det blifvit. Men vid den tiden, då tullfrågorna skulle afgöras, var det omöjligt att vinna afseende åt de skäl, som talade emot det så väl använda förskräckelseargumentet, helst sedan det hade lyckats det alltid verksamma och påpassliga förbudsintresset, att äfven på högre ort åstadkomma föreställningar, som ledde ull det bekanta öfvergifvandet af regeringens eget förslag i tullfrågan. Måtte man då af den sedermera inträffade erfarenobeten blifva mera varsam till en annan gång. — I sammanhang med ofvanstående tro vi oss göra läsaren ett nöje, genom att ur nyssnämnde tidning Tbe Economist,, och samma nummer, meddela rågra upplysningar om linveindustrien i Irland, som visar med hvilken enorm hastigbet denna industri gått framåt under den sedrtaste tiden. Man finver här, såsom nästan i allt öfrigt, de ypperliga resultaterna af den engelska nationens praktiska förstånd och associationsanda, hvilka äro i ständig verksamhet oci omtanka att bereda nya utvägar till välstånd och rikedom, medan vi här i Sverige, med samma naturliga resurser, i brist af själskraft och skicklighet gå tafatta hvar och en för sig, afandsamma mot hvarandra, och omornade, så snart det gäller att taga i med gemensamma krafter, vare sig tillåstadkommande af materiella företag eller politiska rättigheter. — Uti Skibbereen i Irland bar bildat sig ett sällskap för spånad af linnegarp; hvilket sällskap nyligen hade en årsssmmankomst, dervid följande upplysningar lemnades. Linnebandeln i grefskapet Ulster har på de sista två åren utvidgat sig så, att den nu lemnar sysselsättning. åt 40,000 personer. Detta bar bufvudsakligen vunnits genom de kraftfulla memödanden, såväl detta som ett annat kompani gjort, att införa linspånadsmachiner, i stället för den förut allmänt brukliga handspånsden. pDet kan antogas för säkertn, heter det i berättelsen, satt om Irland hade fortfarit att producera linnegarn, såsom förut endast genom bandearbete, skulle det af sina medtäflare på kontinenten blifvit utdrifvet ur marknaden. Andra länder hafva infört macbinspånad; och om Irland icke gjort detsamma, så skulle det, i stället för att nu utföra lärfter för 4 millioner (48 millioner rdr bko) årligen, troligen nödgats importera denna vara. Nu deremot kunde de tillverka lärfter för bättre pris, än något annat land i verlden, och hade utträngt fransmännen från marknadernäå både i norra och södra Amerika. Effekten af det nuvarande tillverkningssystemet har visat sig vara, att lärft, blekt och färdigt till nyttjande, nu kan produceras billigare, än sjelfva garnet förut kunde spinnas genom bandarbete., — Det uttrycktes ock, såsom en ingalunda öfverdrifven förhoppning, att i stället för att 400,000 personer nu användas uti linneindustrien, skola inom en icke serdeles aflägsem tidrymd ej mindre än 4 millioner kunna dermed sysselsättas; och denna industri i Irland skall blifva lika betydande, som bomullsindustrien i England. Den största mängden af lin, som nu förbrukas, införes från Ryssland, och qvantiteten deraf är i medeltal från 30 till 40,000 tons årligen (4 tons 6 sktb). Detta lin är imedlertid groft, och mycket sämre är det som vexer i sjelfva Irland, : hvilket i allmänhet är: bättre än det belgiska: Man borde derföre tänka på att mera befordra linodlingen; så mycket heldre, som erfarenbeten visat att den gifver en störte afkastning, än några andra skördar, då män förstår .sig rätt derpå. . Detta känna Belgierne, och derföre odla de så mycket lin. Förr bade man haft den fördomen emot linodling, att jorden deraf sknlle utmattas; men detta vore en falsk föreställning, blott man känner sättet att omvexla densamma med andra lämpliga vexter. Lin är det bästa utsäde som kan användas näst före klöfver. Det omförmäles vidare, att då införseltullen på utländskt lin afskaffades, så väcktes mångas förskräckelse deraf; men i stälJet hade en fördelaktig verkan af denna åtgärd visat. sig, emedan det irlåndska linet är lika esmersnssssseensResee——— nn ———— ont er