Aftonbladet – 22 november 1848, sida 3

vänligt, ännu en gång betraktande mig... Hur kommer sig detta underverk ?) I några ord förklarade jag henne detta, och hon ville så noga ha reda, äfven på de minsta omständigheter i mina öden under den långa tid som förflatit sedan vi sednast sågo hvarandra, att vi länge sutto qvar på samma ställe talande derom. sOch nun, slöt jag rörd, nu måste äfven du berätta.n t Allt för gerna, det är snärt gjördt, sade min vän, men först skola vi gå in ech laga alt din vagn, dina saker och din tjenarinna komma på behörigt ställe.n Hon bjöd mig armen och gick med lätta och stadiga steg in i en stor, ljus och laftig förstuga. Genom dörrar af ståltrådsväf såg jag en salong, der allt talade om en enkel och treflig komfort. Min vän sköt upp dörren, och från golfvet reste sig en ovanligt stor långhårig bund, som vänligt mötte mig och sedan gjorde bekantskap ig stora, frodiga träd af rosönlager, fyllda ned blomklasar. I de andra två hörnen synes bokskåp med verkliga böcker, och icke måade på trä, som bos min vän friherrinnan; E:t aflångt bord, öfvertäckt med en röd duk, var öfverfyldt med planschverk och böcker. Ett fortepiano stod uppslsget. Vid fönsterna inbjödo låga, beqväma länstolar, och i dessa fönster och på de små borden framför dem loftade sköna, väl vårdade blommor i brokiga rukor. Min vän ringde på en klocksträng ch en gammal piga, en kopia till min Hedda, yntes genast vid dörren. Henres rena och arfliga drägt harmonierade med hennes välmerande och lugna ansigte. (Forts.) Jr