Aftonbladet – 22 november 1848, sida 2

ralen baron Bror Cederström: gjort cession, måste vara oriktig och bero på en förvexling med en annan af samma namn, i synnerhet som bref, anlända från landsorterna, icke tala om händelsen. Vi anse oss böra nämna detta tvifvelsmål, och kunne blott dervid upplysa, att underrättelsen meddelades i href från en vanligen tillförlitlig korrespondent, som berättade händelsen såsom en sorglig nyhet för dagen på orten. ———ttl— — — Från Finland berättas, att universitetet i Helsingfors söker tillegna sig statsrådet Nordman, såsom professor i botanik och zoologi. HAr Nordman hade med familj anländt dit. — I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning) för den 48 Nov. läses följande berättelse om ett ovanligt norrsken: Märkvärdigt var i går afton att skåda, huru de sönderslitna, mot nordost jagande molnen då och då lemnade rum för ett starkt norrsken, hvilket redan kl. straxt efter sex började visa sig i nordostlig riktning. Det var dock då endast ljusgult och spridde öfver nejden ett sken, liknande fullmå nens när den döljes af lätta skyar. Kl. 10 e. m. syntes fenomenet starkast i nordost och kl. omkring A1L erbjöd det ett af de mest praktfulla skådespel, man härstädes på flera år haft tillfälle att vara vittne till. I nordvest syntes vid horizonten ett kolsvart, tätt, sammanpackadt moln, från hvilket ända upp till zenith en ofantlig bred, eldfärgad väg sträckte sig. Då och då genombröts denna dubbelröda eldgrund af tusentals bländande, mot spetsarne i högblått skiftande Jjuspilar, hvilka liksom utskötos från det ofvannämnda mörka molnet. Hela firmamentet var höljdt af än ljusröda, än purpurfärgade, än ljusgula och än silfverfärgade moln. Piötsligt, några minuter före kl. !,11, började en mängd ljuspilar utskjuta från det ställe, der den breda eldfärgade vägen slutades i zenith, och nu ilade från alla väderstreck, i form af eldtungor, alla de splittrade, purpurfärgade molnen tili denna punkt, der de sammanflöto i en enda ofantlig, af millioner ljuspilar genomkorsad krets. Det sken, som fenomenet då kastade öfver nejden, liknade det af en utomordentlig stor eldsvåda och var så starkt, att man utan möda vid det kunde se att läsa fin stil. Uader den tid, fenomenet var som starkast, befann sig magnetnålen i en ständig dallring, med spetsen rakt i nord och med en inklination af flera grader.