Aftonbladet – 20 november 1848, sida 3

JUSTITIEOMBUDSMANNENS SLUTPÅSTÅENDE MOT F. D. ÖFVERSTÅTHÅLLAREN HERR FRIH. SPRENGTPORTEN OCH HERR POLISMÄSTAREN BERGMAN. (Forts. fr. fredagsbl.) En särskild anledning tror sig hr friherren haft att infinna sig å Kongl. operan en dag, då sinpesstämningen var orolig i hufvudstaden, och teatern besöktes af H. M. Konungen och den Kongl. familjen,. Så vida meniogen häraf icke är, att sinnesstämningen var orolig äfven inom spektakelsalongen eller operahuset; skulle hr öfverståthållarens närvaro på spektaklet varit nödig i afseende på någon utifrån befarad våda för den Kongl. familjeo. Men då hade väl ock bevakandet af de höga personernas säkerhet varit mer af nöden utom operahuset, än inom detsamma; öch hr öfverståthållaren hade således bordt på spektaklet lemna bevakningen åt en underordnad, för att sjelf derutanför intaga en vigtigare post. Hade hr öfverståthållaren sjelf :anrorlunda betraktat saken, så hade han ju icke kunnat, genast efter erhållen rapport om våldsamheternas utbrott, aflägspa, sig från operehusst utan att sedan under aftonen dit återvända. Men jag har sagt, att om än detta spektakelbesök lemnas oklandradt, sådant dock, efter min tanke, gör ganska litet till saken; så vida deri ej ligger orsaken till större delen af dröjsmålet. Denna större del af dröjsmålet anser hr frib. Sprengtporten vara tillräckligt urskuldad, när han, efter erhållen underrättelse om oväsendet, ingen tid försummat. Det kan icke, menar han, med något sken a! rättvisa läggas honom till last, att han icke förr, än som skedde, infann sig i Kyrkbrinken, då ban .. efter mottagandet? af rapporten om den uppkomna oordningen ... utan allt uppehåll och med möjligaste skyndsamhet begaf sig till det hotade srället, sedan han beredt sig det understöd af militärstyrka, som var behöfligtv. — Deremot har jag, utan orättvisa, ej trott mig kunna undgå att lägga herr friherren till last, ej mindre att rapporten dröjde, än om han sjelf efter dess erhållande dröjt. Denna skiljaktighet i hr frihs:rrens och mitt föreställningssätt tyckes härröra från någon skiljaktighet i begrepp om sjelfva pligtförhållandet vid en sådan befattning som den, hvars utöfning hr friherren har att redovisa. Han tyckes icke t-o, lika med mig, att man aldrig rätt sköter en dylik befattning, utar att vara försäkrad om punktlig lydnad af sina un: derordnade. Han lärer icke vilja medgifva, hvad jag dock anser obestridligt, att om hr friherren till dessa underordnade stod i ett så beskaffadt förhållande, att en underrättelse, som han ålagt någon af dem att meddela vid första utbrottet af befarade oroligheter, icke blef meddelad omedelbarligen efter detta utbrott, utan först efter en balf timmas förlopp, det då icke var rätt beställdt med öfverståt