Aftonbladet – 20 november 1848, sida 2

— —————— VV NN Nr NÄ Vid bordet underhöll den stackars baronen mig med ett oupphörligt småprat, hvaraf jag icke hörde hälften, så matt och tonlöst, färglöst och tankspridt var det. Man kunde tydligt se, att den skugga af en kropp; som omslöt hans andefattiga själ, ändå till största delen bestod af flanellsomslag. Han spädde vatten i vinet och åt mycket litet och långsamt. Men så var hans fru så mycket lifligare. Hon lade namn med brödkulor, spillde vin på duken, ryckte blommor ur vaserna och plockade sönder dem, och skrattade deråt och åt de båda unga herrarnas qvickheter, så att man kunde förvånas. Andtligen var middagen slut; vi gingo åter in i salongen. Baronen vorsäktade sig för sällskapet med sin sjuklighet, och gick att sofva middag. Det var mottagningsdag, han behöfde att hemta krafter till aftonens fatiger. Eöba gick äfven på sina rum. Det var dessa timmar hon anslagit till sina studier, och hon aflögsnade sig för att träla med sina skolböcker. Som nu samma uppträden började, som dagen förut, och jag fann mig öfverflödig, då jag börde att min vän skulle spela biljard med de båda adjutanterna, gick också jag att söka ensligheten. Jag satt och läste i mitt rum, då den lilla jungfrun kom in och frågade om jag icke ville göra sällskapet den äran och öka det. Jag såg på min värda person och fann att mir värdinna säkert skulle ogerna se samma svarte sidenrock, som paraderat vid bordet. Men