Aftonbladet – 20 november 1848, sida 1

SKA NATT SKIN AKI INTAS EST ska och de skrifna lagar, som styra s-mhället, femiljen och individen. VIII Republiken bör skydda medborgaren ti!) hans I person, familj, religion, egendom, arbet, och göra din för alla menniskor nödiga -unervisvingen tillgänglig för enhvar; bon bör genom broderligt bistånd betrygga behövande medborgares uppehälle, antingen g:nom atv skaffa dem mbete så långt hennes förmåga dertill sträcker sig, eller genom att gifva dem understöl då de sakna slägt och äro oförmögna till arbete. Med hänseende iill alla dessa skyldigheters uppfyllelse, och till en borgen för alla dessa rättigheter, trogen traditionerna från de sfora församlingar som invigt franska revolutionen, kungör nationalförsamlingen republikens konstitution, såsom den här följer. KONSTITUTION. I Kap. — Om suveräneteten. 1 art. Suveräneteten tilihör alla franska medlborgare gemensamt. Den är oafhändelig och oinskränkbar. Ingen enskild person och ingen fraktion af folket kan tillegna sig dess utöfning. II Kap. — De af konstitutionen åt medborgarne gåranterade rättigheter. 2. Ingen kan häktas eller fasthållas annat än efter lagens föreskrifter. 3. Hvarje på franskt område boende persons bostad är okränkbar; det är icke tillätet att deruti intränga, utom enligt lagens former och i de af densamma förutsatta fall. 4. Ingen skall dragas ifrån sina tillbörliga domare. Inga utomordentliga kommissioner eller domstolar skola kunna bildas, af hvad namn och beskaffenhet de vara må. 5. Dödsstraffet är afskaffadt i politiska mål. 6. Slafveri kan icke ega rum på något franskt område. 7. Enhvar har frihet att bekänna sin religion och njuter vid dess öfning lika skydd af staten. Presterne, såväl af de bekännelser, hvilka för närvarande äro af lagen erkända, som af dem, hvilka framdeles blifva erkända, hafva rätt till lön af staten. . 8. Medborgarne hafva rätt att ingå föreningar, att samla sig fredligt och utan vapen, att petitionera, att tillkännagifva sina tankar genom pressen eller på annat sätt. Utöfningen af dessa rättigheter har inga andra gränser än andras frihet och den allmänna säkerheten. Pressen kan ickei något fall underkastas censur. 9. Undervisningen är fri. Underviszingsfribeten utöfvas enligt de i lagen stadgade vilkor af skicklighet och sedlighet, och under statens uppsigt. Denna uppsigt sträcker sig till alla uppfostringsoch undervisningsanstalter, utan något undantag. 40. Alla medborgare hafva lika tillträde till alla offentliga sysslor, utan annat skäl till företräde, än deras förtjenst, och enligt de vilkor som komna att blifva i lag stadgade, N Alla adliga titlar, all utmärkelse i föjd af börd, klass eller stånd äro för alltid afskaffade. 11. All egendom är okränkbar. Likväl kan staten fordra uppoffrandet af en egendom för ett lagigen bevisadt allmänt behof och mot en billig och örut bestämd ersä tning. 12. Konfiskation af egendom kan aldrig blifva nförd ånyo. 43. Konstitutionen garanterar medborgarne arbetets och industriens frihet. N Samhället gynnar och uppmuntrar arbetets utreckling genom kostnadsfri elementarundervisning, enom undervisning i särskilda yrken, jemlikhet örhållandet mellan patronen och arbetaren, spar;anksoch kreditanstalter, landtbruksinstituter, friilliga associationer, samt derigenom att staten, lepartementerna o. kommunerna föranstalta allmänna rbeten, vid hvilka arbetslöse kunna få sysselsätting; samhället understödjer hittebarn, sjuke och Iderstigne,. som sakna tillgångar och icke kunna ppehållas af sioa famijer. 12. Statsskulden garanteras. Å Statens förbindelser till sina kreditorer, äro helia, af hvad slag de vara må. 15. Alla skatter påläggas för det allmänna bästa. Hvar och en bidrager till dem i mån af sina förögenheter och hvad han eger. 16. Ingen skatt kan påläggas eller uttagas anat än i kraft af lag. 17. Den direkta beskattningen bevi:jas endast r ett år, . De indirekta skatterna kunna beviljas för flere år. II Kap. — Om statsmakterna. , 18. Alla statsmakter, hvilka de än må vara, gå af folket. e De kunna icke öfverlåtas med arfsrätt. 49. Statsmakternas särskiljande är första vilkot för en fri styrelse. IV Kap. — Om lagstiftande makten. 20. Franska folket uppdrager lagstiftande makD åt en enda församling. . 21. Folkrepresentanternes bela antal skall vara ihundrafemtio, inberäknadt represeatanterne för geriet och de franska kolonierna. 22. Detta antal skall ökas till niohundra för de samlingar, som blifva sammankallsde för att anscla lkamnndsfan ae