Aftonbladet – 18 november 1848, sida 2

——— — sirligt ; och med ett uttryck så stelt, så kallt och: dödt på hennes unga ansigte bad hon mig vara välkommen. Hon berättade mig, att hon var sina föräldrars enda barn, att vädret var oändligen vackert, men kanske något för varmt alt resa uli så som jag gjort, att hon var sexton år och hade ständigt tråkigt, att hennes mor snart skulle komma hem ifrån en spatserridt ut till hennes far på exercisplatsen, att hon: icke kunde tåla några lefvande djur, emedan de voro så besvärliga: och damma — med mera, som kunde vara underhållande och trefligt äl vetav I detsamma. hördes sett: starkt buller på gatån: och: höga röster, Blandademed ljudet af -hästtraf, trängde! genom de öppna fönsterna till mitt öra. Jag reste mig upp och. såg genom rutan, som velte åt gården; en ryttarskara stanna framför trappan.: Tvenne anga: män seller snarare pojkar bråkade med sina löddriga hästar fram och åter; emellan dem red en dam — det var min barndotisvän. ; Hon var ännu ganska vacker, en hög och bjert rodnad färgade hennes kinder, en skog: af mörka lockar skuggade hennes panna, och när hon vände sig skrattande till sin ena kavaljer, visade sig de skönaste hvita tänder — ekuru jag mycket väl kom ihåg, att de redan vid femton är voro mycket skadade. Hon bar en grann riddrägt; öfverlastad med snören och broderier; en liten svart felbbatt satt nästan på ena örat och en lång slöja fladdrade derifrån. Med ett lätt språng var hon ur sadeln och på trappan,:i det den ena af de unga herrarne förde hennes band till sina läppar, innan han släppte den. Hon nickade förtroligt åt honom och sände den andra en blick, ja en blick, som visst icke: var. .på sin plats hos en fyrtioårig qviona. :Dörrarne slogos upp osh det pladdrande och skrattande sällskapet rusade in, ännu så sysselsatta med: hvarandra, att de icke märkte de innevarande. : Den unga fröken steg upp och gick med afmätta steg och en sömnig mir fram på golfvet och sade: