Aftonbladet – 17 november 1848, sida 3

proklamationer, hvarigenom massan blef uppvigladiniö att deitaga i dessa uppträden, af de upproriska ut-fö rop, som vid tillfället hördes; aw öfverskriften ålni händelserna står att Jäsa i den rörelse, som till-lar dragelserna i Paris den 292 och 23 sistl. Februariloc uppväckte; ändtligen, att hr friherrn i de orolighe ter, som förmodades komma att utbryta den 48 lär Mars, såg en fara för institutionerna i-deras vid-lja sträcktaste bemärkelse. sö Kan då i mitt anmärkningsmemorial uppsökaside ett ord, som strider emot detta begrepp om de rö-lg; relsers syftning, som äro i fråga? Min tanka, somlat hr friberrn icke biträder, är af mig på det sätt utlåt tryckt, att dessa rörelser utmärkte sig såsom tillp ställda i politisk syftning eller innefattande försök, gp: att, i anledning af kända politiska tänkesätt, våld-fö föra åtskilliga medlemmar af riksstånden, och så-lfr lunda äfven störa friheten i deras öfverläggningar.lja I stället att förneka detta, har hr friberrn gätt ett!q, steg längre, och framställt en syftning af sjelfval. denna syftning, hvilken var närmaste upphofvet tillly; den ifrågavarande politiska anläggningen. Menlia denna yttersta sytning mot institutionerna, ehuru lj; jag icke härledt den från parisiska rörelser, liggerlyj dock icke mindre inbegripen i mitt förestallnings-iq sätt, än i hr friberre Sprengtportens, då äfven jagitr uppgifvit anläggningen säsom politisk och syftandel fä att störa fribeten i nationalrepresentationens öfver-få läggningar. Om jag icke utsagt, att detta störande åsyttade institutionernas angripande; så må docklj, icke af någon, som känner den politiska ställnin-l gen, kunna sättas i fråga att denna var meningenlm om rörelsens föremål, när detta angafs såsom po-l!p litiskt och inträffade i Stockholm d. 48 Mars 1848, !n och när i min skrift upptogs de åberopade affi-,a scherpes eller proklamationernes innehåll. d Men med hufvudsyftning:n mot nationalrepre-iy sentanterna, och genom dem mot sjelfva represen-lp tationssättet, har jag förenat en tillämpning på b personer, tillhörande representationen, hvilka just il följd af denna hufvudsyftning måste företrädesvislp vara föremäl för anfallen, i hvilka nemligen, såsom lag institutionernas representanter och försvarare, dessa li; skulle bestormas, mot hvilka således hopens hätsk-ly het skulle uppviglas och genom hvilkas uppoffrandelga man ville injsga skräck hos ivstitutionernes öfrigel, vänner. Endast häruti är det, som skiljaktighetg förefinnes emellan mina åsigter och dem, hr frih. ( Sprengtporten förfäktar; ty han såg dertemot i del, förväntade händelserna, hviika möjligen kunde kom-ls ma att utbryta den 48 Mars, hvad personerna an-g gick, vådor endast af så allmän och obestämd rigt-) ning, att några särskilda försigtighetsmått, för att, skydda den ena framtör den audra, icke kundely komma i fråga g Det förefaller mig något besynnerligt, att vådorna skulle kunna gälla personer, och likväl icke he-l4 stämda, kända personer. Emot personer måste e-l, medlertid ett anfall utföras, som skall drabba institutionerna, och nemligen genom våldsamheter ut-!r foras. Så vidt man kände något af anfallets föremål den 48 Mars, måste man således ofelbart äfven veta, hvilka personer det gällde. De institutioner, som skulle våldföras, voro ju de, som till-l, hörde representationssättet, ståndsinrättningen, mot ; hvilken oviljan blifvit uppretad; och föremålen för t våldsambeterna ikunde således ej vara andra, än riksståndens kända anhängare, försvarare af deras rättigheter. Hvilka som bland dessa voro af mas-l. sans ledare utmärkte såsom hufvudmän, de der företrädesvis borde blifva våldsamheternes föremål har väl icke kunnat eller bordt vara för hufvudstadens polisstyrelse mera obekant, än för stadens invånare i allmänhet, bland hvilka ryktet härom var utbredt, under de föregående dagarne. ; Att lagligen bevisa tillvarelsen af detta rykte, borde icke vara svårt: men jag finner det öfverflö-l, digt. Om än polisstyrelsen hvarken var förbunden ; L att känna eller verkligen kände detta rykte, som i förväg angaf personerna, mot hvilka våldet skulle komma att rigtas; så är det dock nu otvifvelaktigt, att vid oroligheternes utbrott verkligen funnos träft fade just sådana anstalter, som bordt träffas, i fall man varit förut untverrättad, att den person skulle blifva först anfallen, som verkligen blef det. De vidtagne försigtighetsmåtten, tillkomne antingen i följd af meranämnde rykten eller endast i anledning af de på morgonen den 48 Mars påträffade upproriska affischer (proklamationer), dessa försigtighetsmått, om än beräknade i en så allmän syftning, som hr friherre Sprengtporten angifver, voro dock alldeles sådana, som de bordt vara, med afseende blott på affischerna, eller med afseende tillika på ryktet — endast de bade blifvit nog skyndsamt använda, den stund deras användande behöfdes, och sedan utvidgade i den mån behofvet blef större. Den styrka af krigsfolk, som fanns att tillgå pål mindre än 200 stegs afstånd från det ställe, der våldsamheterna först utbröt, hade kunnat, om än icke använd att förebygga dock inom ert par minuter göra slut på anfallet emot det hus, hyars fönster blefvo först inslagna och hvars port stormades. Men krigsfolket blef stående, antingen tre qvarts timma, som jag beräknat, eller minst en half tim-l, ma, som hr friherre Sprengtporten beräknat, elleri, jemnt 35 minuter, såsom någon annan uppgifvit — så länge efter anfallets början blef den uppbådadel, militärstyrkan stående mindre än 200 steg ifrånl, den punkt, der våldsamheterne rasade, husets alla ; fönsterrutor inslogos, porten höll på att uppbrytasf, och invånarne hotades att falla i den stormandel, hopens händer. Det är detta dröjsmål, hvarom för; sta hufvudfrågan handlar. 1 Vid denna frågas bebandling kommer jag såledesv med min motpart icke i någon strid om lämplig-lr heten af en föranstaltad vaktförstärkning någor-v lunda i medelpunkten af hufvudstaden — en an-lI stalt, den jag lika litet klandrat som jag deraf ogil11 lar afsigten att undvika truppernes förtidiga berölt ring med folket; äfvensom jag bör erinra, det jag li för ingen del åsyftat något klander med omnämir nandet deraf, att samma vaktförstärkning till en delli var uppställd på kongl. slottets yttre borggård. Li y kaledes undviker jag upptagande af hvad å delosi dan blifvit sagdt i frågan rörande den ofta omtaltald förmodan om de blifvande oroligheterna, och huru-s vida denna förmodan kunde hafva förlorat något ilt sin betydelse derigenom, att en förutgående upp-lp maning till folksamling å Carl XII:s torg och ettlv anslag å nedra börsplanen i fredsstörande syftningla icke ledt till någon påföljd — eller frågan, bvad if verkan det kan hafva baft, att affischberne den 4810 Mars blifvit af polisbetjeniogen tidigt på morgonen p borttagne, och således endast kunnat af färre per-ld soner läsas. u När således all fråga om klander afförsigtighets-s måtten försvioner; är det ock öfverflödigt att tvistals om, hvad som med eller utan skäl må bär hbafvalt bordt anses för en alltför ängslig försigtighet,f hvars användande visserligen aldrig bör tillstyrkas.t Jag kunde blott anmärka, att så vida försigtigheli tens öfverdrift endast derigenom kan pyvyerka ofördelaktigtb, att den blottar sig, och fråga här icke är om annat, än användande af den försigtighet, som redan var blottad, jag icke tror något missbruk af försigtigheten kunna sägas vara af mig på1 ÅL