Aftonbladet – 17 november 1848, sida 3

bordt vara tillräckliga för en budskickning fråm uppträdets skådeplats till opershuset, blifvit underfästad om våldsamheternes utbrott, och på lika lång tid sjelf tillryggalagt samma väg, för att inom 4 till 6 minuter vidtaga de steg, som nu först en half timma sednare vidtogos. Vid denna punkt i förklaringen teger rätta tvistämnet sin birjan Från befogenheten af sin tro på lugnets fortfarande härleder hr friherren sin prätt och befogenhet att begifva sig tillspektakleto; och han inser ej heller, att någonting mer, än klander af denna rättighet, kunde härledas från klandret af hans ogrundade säkerhet: hans missräkning, som haft sin grund i den menskliga oförmågan, att förutse kommande händelser,. Såsom ett underlåtet försigtighetsmått har jag: klandrat, att hr friberren bevistat spektaklet under de omständigheter, som då voro för hand; och jag skulle icke tro mig kunna urskulda detta steg, om j g än kunde gilla den tro på lugnets bibebållande, som hr friherren hyst. Men jag härleder ickefrån spektaklets bevistande allena all den försummelse, jag klandrat, utan jag anser denna hafva kunnat vara vida mindre, än den var, om allt blifvit sorgfälligt iakttaget, som kunnat, äfren efter detta felsteg, iakttagas till oväsendets dämpande. Således, när jag bestrider de skäl, hvarmed hr friherren vill försvara sitt spektakelbesok, är dock icke min mening, att sakens utgång skulle häraf bero; och jag anser det tvertom göra ganska litet till saken, om ock br friherren skulle i denna punkt få rätt. Kanhända är denna fråga af något mindre vigt, än jag föreställt mig — jag är böjd att tro, sedan jag genom hr friberrens förklaring blifvit uppmärksam på den korta tid, som erfordrats för färdandet emellan operahuset och slottsvakten. Då frågan nemligen icke gäller mer än högst 6 minuter, att afdraga från den försummade tid, jag har att åtala; kunde det synas desto mindre af nöden att pruta på detta afdrag, som återstoden i allt fall ärganska tillräcklig. Emellertid, om jag ock något för högt uppskattat det hinder, jag trott uppkomma från br öfverståthållarens vistelse på operan, kan jag dock icke utan orättvisa mot mig sjelf vitsorda, att jag på denna omständighet fotat mitt åtaln — än mindre att jag tillvitar min motpart att hafva försakat sin pligt för sitt nöje. Grunden for åtalet ligger så litet i spektakelbesöket, att jag jemnt lika mycket skulle fört motparten till last, om ham vistats på hvilket annat ställe som belst, frånvarande från oväsendets tummelplats; och hvad nöje beträffar, så är det nog, att mig icke tillhörer derom falla ett omdöme, och att jag ej heller något sådant ällt. En annan irring, som föranleder berigtigande, är begången, i händelse hr friherren trott sig komma i strid med mitt föreställningssätt, när han anmärker, att det icke är öfverensstämmande med beskaffenbeten och naturen af det embete, han innehaft, att öfverståthållaren skall personligen deltaga i blotta observationseller bevakningsåtgärder, eller att han bör infinna sig vid hvarje gatuuppträde, äfven om detta är af den obetydliga beskaffenhet, att detsamma af hans underordnade bör eller kan afstyras,. Det är ingalunda jag, som bestrider, att ett motsatt förhållande skulle alltför mycket afleda öfverståthållarens uppmärksamhet fråm dess öfriga mångfaldiga embetspligter m. mMen jag ser icke tillämpningen af dessa satser på förevarande fråga. Om det ej med fog kan påstås, att oroligheterna den 18 Mars voro vanliga gatuuppträden; så är det ju icke på de förra, man skall tillämpa, hvad som gäller om de sednare. TOckså har i sjelfva verket hr öfverståthållsren dem 48 Mars icke försmått att personligen deltaga ianIstalterna för oväsendets dämpande, och dermed vi-Isat, att han icke fann dem vara af den obetydliga Tbeskaffenhet, att han ej borde till dem nedlåta sig. lAnnan sak vore, om det skulle kunna sägas, att värdigheten hade mer lidit af en skyndsamare åtgärd, än af en långsamare. När hr friherren medlgifver öfverståthållareps pligt vara att infinna sig, Ider bans närvaro är behöflig och öfverallt, der han lerfar, att någon fara är för handen; så förnekar Ihan ju icke, hvad genom hans verkliga närvara Tblifvit äfven faktiskt medgifvet, att ban borde infinna sig i Storkyrkobrinken den 18 Mars; och lika litet försöker ban att med de i denna punkt anlvända argumenter vederlägga förbindelsen att genom föranstaltade skyndsamma underrättelser och skyndsam ankomst göra denna sin närvaro så nyttig den kunde blifva. Vore det grundadt, att under hela den tid, som Ihr öfverståthåtlaren tillbragte på spektaklet, fråga ännu endast varit om en bevakninogsåtgärd; då kunde ändock dertill göras någon tillämpning af grundsatsen, att bevakningsåtgärder äro under öfverståthållarens värdigbet. Man kunde säga, att eftersom samlingen af 2000 menniskor, eburu icke . döljande sina upproriska afsigter, ej behöde mer än bevakas, så länge den ännu icke utbrutit i våldIsamheter, öfverståthållaren ej kunde bärmed taga någon befattning, då bevakningsåtgärder äro under hang värdighet, om de ock gälla så vådliga företag, som hr frih. Sprengtporten sjelf anser här hafva varit å bane. Besinnar man åter, att under den Idel af spektakeltiden, som förflöt efter våldsamhe—ternes utbrott, fråga icke var endast om en. bevakningsåtgärd, utan om åtgärder till hämmande af redan började våldsamheter; så försvinner ju på en gång all tillämpning af hr friherrens resonnement och den slutföljd. han deraf drager, att hang plats (under bevakningstiden) varit i medelpunkten af staden, men icke vid Brunkeherg. Låt varan, att Kongl. teatern, som är ett offentligt ställe, har ett sådant centralt läge . . då afståndet derifråm till slottsoch högvakterne endast är 2 å 3 minuters väg längre, än afståndet mellan samma vakter. och öfverståthållarehuset; så följer ju deraf ingehting annat, än vistelseörtens lämplighet under den tid, endast bevakning skulle tarfvats, då likvälk? fråga icke är om bevakning eller bevakningstid, utan om den tid, som på spektaklet försummades, efter det oroligheterna utbrutit i sådane våldsambeter, som kräfde att med kraftig åtärd hämmasg. 4 (Slutet följer.) R—ER RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Tvenne spelare ex professo, herrar Stenson och I Melin, voro i dag uppkallade för slagsmål. Stenson skulle bafva börjat grälet på en källare vid HornsBLunssmad sadarmava fartcattoe kala KC äthoafara nd