Aftonbladet – 16 november 1848, sida 2

— Redsktionen har emottagit följande fullständigare berättelse, om den i bladst den 8 Nov. redan meddelade tilldragslsen vid gräfningen af en bruun i trakten al Sköfde stad: Sköfde den 29 Oktober 1848. 1 dessa dagar bar härstädes timat en händelse, sä förfarlig och hemsk, att den i de flesta sinnen I mnat intryck som ej snart utplånas. s Vid ett nyligen utflyttadt hemman från Horsås by, en fjerndels mil från staden, skuile en vattenbrunn gräfvas, och ehuru, i anseende till den sena årstiden och regniga väderleken, jorden var vattendränkt och således mindre sammanhängande, företogs likväl detta alltid äfventyrliga arbete, och redan hade arbetarne under verklig lifsfara bildat en cirkelrund öppning af några få alnars diameter, med mer än 20 alnars lodrät djup, utan att päträffa någon vattenådra, då de öfvergåfvo a:betet såsom utan ändamål företaget. Emedlertid tyckte så väl de på stället boende som flera af grannaroe det vara hårdt attså mycket arbete och så stor kostnad skulle förgäfves blifvit spilda, och när någon yttrade den förmodan att vatten borde och måste anträffas kanhända blott få tum djupare ned, så öfvertalades soldaten Rask af Skaraborgs regemente och Kåkind8 kompani att ensam nedstiga i djupet och fullborda bruonen. Denna visserligen raska. men äfvenledes oförvägna handling hade de besröfligasteföljder; ty som ban hunnit ned till botten af denna afgrund, nedrosade en del af nedersta jordlagret, fyllde botten af brunnen och öfverhöljde karlen till ofvanför medjan. Han blef fastsittande. Detta tilldrog sig onsdagen den 25 Oktober kl. 3 ec. m.Det tillstädesvarande folket stod rådlösa och försagda, En medmenniska till hälften lefvande begrafven ropade från djupet på bjelp och räddning; men huru och på hvad sätt räcka honom hjelp var ej lätt att afgöra, emedan en nära nog saker död och dertill den mest fasansfulla, att nemligen lefvande begrafvas, hotade hvar och en som nedgick i den mörka afgrunden. Omsider framträdde en karl, som med en lina omkring lifvet lät nedsänka 518, medförande et! ennat tåg som han med mycken möda och under ständig dödsångest jyckades fästa rundt kring kroppen under: armarne på soldat Rask, hvarefter de ofvanför stående. sedan den nedsänkte karlen uppdragits, fastgjorde det omkring Rask bundna tåget vid ett ofvanpå befintligt vindspel, och började kringyrida detsamma i hopp att på detta sätt lösdraga och upphämta den olycklige utur djupet; men härvid upphäfde Rask de mest genomträngande nödrop och tåget brast sönder, hvarvid en skakning i jordskorpan uppkom som förorsakade ett nytt jordfall och den arme mannen öfverhöljdes nu ända upp under hakan, så att endast ansigtet blef fritt, och genom en rörelse med hufvudet, den enda del af kroppen som ej var orörligt bunden af den öfverhöljande jorden, förmädde han afskaka sand och stoft, så att andedrägten ej hindrades. Man kunde ej inse orsaken hvarföre det ej lyckades få den olycklige lös och först långt efteråt uppdagades att hans båda knän voro böjda och öfver det ena benet hade lagt sig en vid jofdraset kullfallen stock samt i andra knävecket hvilade en pinne af en på boten af brunnen nedsatt na öfverhöljd stege, och m å i ordets : mannen var således makter, kelse fasthållen af underjorden. da så att ollt vi ö redan nu inträda så att a dare arbete blet omöjligt och den olycklige mannen m5sto Jemnas åt sitt öde under nattens mörker; men för bonom voro alla dygnets stunder mörka! Och det vardt afton den första dagen! . Redan tidigt följande morgon upplästes på stapens gator en uppmaning till alla arbetsföra per