Aftonbladet – 15 november 1848, sida 2

tens eget erkännande, för närvarande är den vigtigaste för landet, och specielt sysselsatte sig både sällskapet och dess bestyrelse att pröfva och komma till öfverensstämmelse angående gru:-derna för valrättens och valbarhetens utöfning, kamrarnes fördelning, ömsesidiga attributioner och förhållande till verkställande makten; allt frågor som på det djupaste ingripa i statsskickets bestämmande, Någon obehörig vidlyftighet uti öfverläggningarne mer än hvad som alltid uti dylika församlingar förekommer, eller något till saken icke hörande, kan man ej heller säga passerade, Vid sådant förhållande synes Ostgötha Correspondenten hafva ålagt sig sjelf skyldigheten att närmare förklara, hvad som utgjorde för mycket pratn, eller för litet handling). Det är bekant att reformvännerna bärstädes efter mycket sammanjemkningsarbete uppgjorde, diskuterade och antogo ett program, hvilket innefattade de önskade grunderna för representationssättet; att detta program, som hade sina brister, likväl lyckades så pass, att nästan alla reformsällskaper i landsorten dermed förenade sig; att sällskapet härstädes uppsatte en petition, som innefattade nyssnämnda program; att denna petition inom mindre än 3 dagar erhöll öfver 4900 underskrifter, och att jemväl en stor mängd andra petitioner från landsorten inkommo, allt till följd af det initiativ som reformsällskapet här bade gifvit; hvarvid är att märka, att fastän flera af dem tillkommit efter afgifvandet af regeringens representationsförslag, så hade ifrågavarande : sällskaper likväl instämt, icke med detta förslag; utan med reformvännernas program. ! Det bör också observeras, att reformvännernas sällskap sistl. vår icke hade gjort sig till syftemål något annat då för tillfället, än att tillvägabrivga petitioner med försleg till de grunder för representationsreformen, som skulle uttrycka pluralitetens opinion. Nåväl, när detta syftemål var uppnådt, och peltitionen aflemnad till konungen, hvad slags handling, kan Östg: Corresp. då mena, att reformvännerna ytterligare skulle företagit? Skulle de kanske försökt att -handgripligen taga adeln och presterna i lufven för att förmå dem till koncessioner? Någon mening måste Ö. C. emedlertid hafva med yttrandet; då dess red. naturiigtvis icke sjelf velat göra sig skyldig till bara prat, på samma gång som han bannar upp andra för detta fel, och helst då beskyllningen mot reformvännerna är så sträng, att de sägas till och med hafva bortspelat både sina egna och landsortssällskapernas krafter. Östgötha Correspondenten kan icke vara blind för den omständigheten, att yttranden af den beskaffenhet som de nu vidrörda väcka stor glädje hos reformernas fiender, serdeles om de komma från någon som sjelf anses för reformvän. Det vore derföre välatt få den önskade närmare förklaringen ; och å andra sidan skulle det, just nu, då reformsällskaperna åter träda i verksamhet i ändamål alt göra representationsfrågan till ett lifligare föremål för, allmänna uppmärksamhbeten, på det icke nationen må vara oförberedd på det beslut: som bör fattas vid en blifvande riksdag, vara serdeles intressant om de från en så nitälskande och skarpsinnig redaktion som Östgöthens, kunde få en tillförlitlig ledning att för framtiden undvika de fel, som han finner dem bhofva begått hittills. I en så vigtig sak bör ingen sätta sitt ljus under ena skäppo, utan hvarje reformvän bör lemna sitt bidrag af upplysning på fosterlandets altare. — Aftonposten för egen del finner det väckta förslaget om en urtima riksdag nyttigt i det fallet, att reformvännerna först vilja besluta att taga regeringens förslag under armarna; men annars vill han för ingen del gå in derpå. Denna mening står inaturlig öfverensstämmelse med den redan förut af Aftonposten valda positionen. ;