Aftonbladet – 15 november 1848, sida 2

ärlek för hans väl, så gaf konungen mig fria vänder att utom sin förlåtelse gifva henne ett jedermäle af sin konungsliga nåd. Hvad er seträffar, Don Jose Ribera, så gläder det mig tt kunna säga er att Hans Majestät, erkänvande ert värde, utnämnt er till kongl. hofmåare och intendent öfver alla gallerier i konunsariket Neapels slott, samt tilldelat er riddarevärdighetn. O1! Herre, Herrel, utropade Ribera. Huru lycklig skulle ej denna nåd hafva gjort mig, men min dotter, min olyckliga dotter ! Och fadrens öga hvilade med outsäglig ångest på Rosas bleka ansigte. Rosa! Rosal ropade prinsen utom sig. Nej, du ädla, goda, sköna; du får ej vara or lycklig! Flickan samlade alla sina krafter, reste sig upp och sade: Nej, min farl nej, min furste! jag är ej olycklig och blir det aldrig; — jag har älskat. Tiden skall lindra er smärtan, sade Velasquez mildt.. Den skall kanske en gång ersätta er hvad ni nu förlorar.n Förlorar? sade Rosa allvarsamt. Jag har älskat och skall evigt älska Juan de Armillo. Ingen konung kan förbjuda mig detta. Hvad kunde jag då förlora? ans ägande, hans band? — Jag har aldrig hoppats derpå. — Viljen j, att jag först afsäger mig den? Gerna! Frivilligt! — Men kärleken afsäger jag mig ej.n Och detta kan ingen konung fordra af erx,