Aftonbladet – 15 november 1848, sida 2

a — Östgötha-Correspondenten, en i allmänhet frisinnad tidning, med hvars meningar vår egen ofta instämmer, innehåller i det sednast bitkomna numret några ord i anledning af frågan om Reformsällskapernas semmantiädande ånyo, hvilka ej böra lemnas uten anmärkning. synnerligen sedan Åftonposlen i går upptagit och begagnat dem till fördel för sin sak. Östgöthakorrespondenten säger neml; bland annat: Enligt vår åsigt och efter hvad vi känna, är en ny riksdag det mest inpopulära ämne man för närvarande kan tala om. Det hindrar likväl ej reformsällskaperna att verka, i fall de knnna besluta sig dertill. Nu tror man emedlertid att hufvudstadens refot msällskap, genom för mycket prat och för liten handling, under sistl. vår bortspelade icke blott sina egna utan äfven landsortssällskapernas krafter, att åtminstone de sednare torde bli svårt nog att få till egenteligt lif igen. Intressant skall det emedlertid blifva, att se hvad hufvudstadens reformvänrer nu kunna i den vägen förmå, då de iogenting förmådde i våras, den gynsammaste tid eljest, som väl reformerna någonsin ägt.n Vi vilja icke uppehålla oss vid OÖstgöthakorrespondentens mceniog angående impopulariteten af en py riksdag, emedan denna fråga förmodligen blir den, som just kommer att utgöra ett hufvudföremål för reformsällskapernas ventilation, och man icke precist på förhand kan känna, hvad folket i landsorten tänker derom. För öfrigt är det naturligt, att sjelfva det a lmänna missnöjet med den nyss förflutna riksdagen skall till en viss grad göra hvarje tanke på en ny sådan, der samma Wlldragelser kunna upprepas, motbjudande, och det isamma mån, som man önskar att i representationen se ett starkt, g-mensamt och enigt uttryck a! fosterlandskänslan. Det kommer då an på att utröna, huruvida icke sjelfva önskan att komma lill ett bättre, redan hos de flesta vunnit den grad af intensitet, att den nyssnämnda motsiljan deraf besegras. Orsaken hvarlöre vi fästat oss vid Östgötbakorrespondentens korta artikel, är egentligen dess yttrande om hufvudstadens Reformsällskaps sätt att gå till väga sistl. vår, neml. att, enligt hvad man tror (manx här betyder förmodligen Östgöthakorrespondenten sjelf) sällskapet genom för mycket prat och för litet handling bortspelade icke blott sina egna, utan äfven landsortssällskapernas krafter, äfvensom yttrandet, att det skall blifva interessant att se, hbyad hufvudstadens reformvänner nu kunna förmå, då de ingenting förmådde i vårasp etc. Det är ledsamt att falla besvärlig; men vi kunne icke annat än anmoda OÖstgöthakorrespondentens redaktion, alt något närmare upp: gifva hvad den menat med de här citerade fraserna, samt underställa, buruvida icke desamma tillkommit utan att Östgöthen egentligen tänkt på saken och för att ändå hafva något all säga i förbigående. Det vore lärorikt att få veta på hvad sätt ett diskuterande sällskap, sådant som reformvännernas, som ej bar någon rätt alt stifta lagar, cller. utfärda dekreter, skulle handla, anvat än så som skedde genom rådplägande verksambet och opinionsyttringar. Ämnet för sällskapets öfverläggningar utgjordes af en fråga, som, enligt ÖstgötlakorrespondenRE E— RER RERE—ER—EE—— ER EE—E—E— — —————————-..-.