Aftonbladet – 15 november 1848, sida 2

sronofogden afsändt) skall vara den förste, som skall noga observeras, och i fall han här visar sig, bli ändamålsen!igt behbandlad. Då nu fogden R. icke ansåg sig böra efterkomma den ryske embetsmannens sålunda uttryckta önskan eller beskyllning, fann sig Cederman föranlåten, att (förmodligen utan pass) resa öfver till Haparanda och till fogden Rutbäck densamma muntligen förnya samt att med ännu mera hotande ord, såsom: att häkta eho som vågade sig öfver på finsk botten, och ej allenast mot R., utan mot svenska embetsmannacorpsen j allmänhet sårande och anstötliga yttranden, förebrå R. mannens hiktande. Detta oaktadt afsändes K, till länshäktet och, inställd till kansliförhör d. 42 sistl. Sept., uppgaf han sig vara född i Kivinebbs församling af Wiborgs län, hvilket förhållande med prestattest styrktes; hvarjemte K. förklarade, att han rest till Norden för att bese de beryktade bergen Avasaxa och Luppio; att han dröjt på svenska sidan egentligen derför att han tänkte äkta en qvinna i Niemis, hvarföre han ock sökt sig tjenst vid tullen i Torneå, samt att han ärft efter sina föräldrar 45,000 Rubel papper, utom förutnämnde guldur och ring. K. befallningsbafvande beslöt, i anledning häraf, att K., såsom passlös, skulle till guvernörens öfver Uleåborgs län vidare behandling öfversändas; hvar: jemte K:s penningar, utgörande 200 Rubel silfver jemte ringen, skulle till guvernören afsändas, men börsen, innehållande 3 Rubel 30 kop. i silfvermynt öfverlemnades genast till K:s disposition. Fogden R., jemte åtskillige andra af de vid grän. sen varande embetsoch tjenstemän hafva seder. mera yrkat, ait på lämpligt sätt erhålla upprättelst af borgm. C. för dennes uppförande i Haparanda och hafva de för sådant änds;mål insända handlin gar af K. befhde till h. exc, statsministern för ut rikes ärender blifvit afsända, för den åtgärd h. exc kunde finna lämplig. EK. skall, enligt unde:rättelse, numera, sedan har af guvernören i Uleåborg å fri fot ställts, vare tjenstgörande vid Torneå tullkammaren. Särskildt förmäles att Kukkonen, på resa frår kansliförhöret i Piteå till Uleåborg, rymde frår fånggevaldigern nära Haparanda, men blef kort der: efter gripen på Finska sidan, samt att kronoläns mannen Svanljung i Öfver-Torbeå, för hvilker Kukkonen, under sitt första vistande derstädes, fö revisat sitt ryska pass, ickefunnit detsamma giltigt hvadan han lärer hotat Kukkonen med fångskjut till Piteå, men att, då K. lofvat förskaffå sig anha pass, S. afstått från denna föresats, och från del stunden befunnits innehafva K:s guldur och kedja På hvad vilkor i öfrigt Svanljung mottagit klockar och kedjan, är för de oinvigde en hemlighet, ehuru väl Kukkonen i Piteå uppgifvit, att S. erhålli dessa saker till säkerhet derför att K. skulle skaff sig riktigt pass. — Förhållandet med hela denn sak är ganska mystiskt, ty ått mannen ärft så myc ket penningar af sina föräldrar, är föga troligt, enä dessa varit inhysesbjon. Länsman Svanljung h blifvit suspenderad tills vidare. (P. T.)