Aftonbladet – 15 november 1848, sida 2

kan intyga den. Så snart hans höghet hade den öfvertygelsen att vara älskad af er dotter, vände ban sig till, sin konungslige fader för att af honom anbålla om samtycke till ett giftermål. Konungen såg i derna bön intet annat än en öfserilving, och afslog den utan alt vidare akta derpå; då emellertid hans höghet för andra gången återupprepade den, trodde Hans Majestät sig deri finna en, af er dotter och er uttänkt plan, genom hvilken ni sökte indraga den uoge prinsen i ett konstigt väfdt nät, och hän gaf befallning att fängsla er båda. Lyckligtvis bebagade det Hans Majestät att tala med mig om saken. Jag kastade mig för hans fötter, sökte att blidka hans konungsliga vrede, jag sade att prinsen, hvilken städse ärat mig med sib vänskap och som jag nästan kunde anse som min lärjunge, blott kunde älska en ädel varelse, och jag uppreste mig ej förr än konungen gaf mig det uppdrag alt sjelf resa till Neapel och undersöka saken. Så gerna jag än hade bidragit dertill att göra konungen böjd för beviljandet af hans höghets önskningar och medverkat till en förening mellan honom och Rosa, så låg detta redan så vid: utom gränsorna af möjligheten som Hans Majestät edan oåterkalleligen förfogat öfver prinsens hand efter politiska skäl. Det enda jag kunde erhålla, var, att om j:g vid min ålerkomst kunde försäkra bonom på mitt hedersord, att Rosa, utan att känna prinsens stånd, älskat honom och ville afsöga sig hans band uten tvång eller fruktan för egen far2, blott a