Aftonbladet – 14 november 1848, sida 2

offentligt att hafva gifvit befallning till detta blodtörstiga förfarande. En officer af nationalgardet, som öfverrumplades af de kejserlige, och ej kunde rädda sig med flykten, bortkastade sin värja och bad om pardon; i stället för svar nedsköts han på stället. Om aftonen bafva värnlösa personer blifvit flockvis nedskjutna på gatorna, emedan de ej svarat på ropet: Wer dal, utan af fruktan gripit till flykten. Jag har med egna ögon sett en dylik ogerning i Leopoldstadt,: der tvenne obeväpoade skonslöst nedskötos. Men icke nog härmed! De kejserlige hafva äfven med rof och plundring satt kronan på verket. Flera grenadierer, som logera i samma värdsbus der jag bor, framtogo ur, lorgnetter, fruntimmersslöjor m. m., som vid plundrivgen fallit på deras lott. Om kroaterna lönar det knappast alt tala; man känner dem och deras excesser af gammalt. Eftermiddagen. Vid truppernas framträngande i universitetsqvarteret fann man gatorna toma och Aula försvaradt blott af 20 å 25 arbetare, hvilka togos till fånga. Några studenter såg man icke. Dr Schätte har frivilligt inställt sig såsom en bland dem WindischGrätz utfordrat. General Böhm skall vara fängslad. . Fäktningarna med ungrarna den 530 synas på båda sidor bafva förorsakat mera förlust än man i början trodde. Den ungerska armåen, 26,000 man stark, troddes hafva för afsigt alt gå emot general Simovich, som inbrutit i Upgern från Galizien, med 40;000 man. Från bus till hus insamlas vapen. Ingen får efter kl. 40 visa sig på gatorna. Staden är strängt spärrad. Ingen tillåtes komma ut eller in. Wiens samtliga tryckpressar äro ställda under militärisk bevakning. Staden. liknar ett enda stort läger. Alla bodar äro stängda. Berlinerblad innehålla väl nyheter från det inre af Wien, men med antydan tillika att de österrikiska korrespondenterna ännu löpa allt för mycken fara, för att berätta allt, och än mindre att yttra några andra åsigter än eröfrarnes kroatiska och slaviska. Ett bref, af d. 4 November, hade likväl blifvit oantastadt medfördt af en resande, och ur detta meddelas följande utdrag, som väl lemnar blott ett enstaka exempel, men så mycket mera detaljeradt. Den 26 Oktober skedde det första förfärliga anfallet på våra förstäder. En ryslig kamp uppstod vid kedjebron, tätt intill det engelska gaslysningsverket, som tillhörde den så kallade ImperialContinental-Gas-Association; flera hus lades här i aska och många menniskor stupade. Lördagen begyntes stadens beskjutving på nytt. Gasverket, hvars byggnader voro de högsta och lättast träffade i trakten, gjordes företrädesvis till skottmål, och snart upplågade den ena gasreservoaren antänd med granater. Man försökte släcka, men fåfängt, och begge gasresevoarerna, ett dyrbart verk som kostat stort arbete, sammanstörtade. Härvid stadnade saken icke; soldaterna inträngde i busen och genomsökte alla våningar; medtogo hvad som kunde medtagas, och sönderslogo möbler jemte annat mindre flyttbart husgeråd. Jag hade nedgräft min besparing i källaren; men kunnigwihandtverket, funno plundrarne den snart, och eröfrade den. I allmänhet äga vi nu mera blott hvad vi gå och stå uti, allt det öfriga är röfvadt. I synnerhet träffades gasenstalten al missödet att härjas. I dess skrifrum krossades borden, alla handlingar : och böcker dels sönderrefvos, dels förstördes på annat sätt. Att vi kommo derifrån med lifvet var rent af en skickelse för hvilken vi må tacka Gud; 23 bland gasanstaltens arbetare bortsläpades som fångar och återkommo först efter 4 dygus förlopp; sedan de utstått den obarmbectigaste bebandlingp. Ett annat bref af d. 6 Nov. berättar om förstädernas utseende efter eröfringen, sedan portarne dagen före brefvets afgång blifvit öppnade, så att man kunnat genomvandra dem. Ryslig förödelse visar. sig öfverallt der striden rasat. Större delen af de ståtliga byggnaderna på ömse sidor om Jägerzeile, hvilka onekligt voro att räkna bland Wiens prydnader, ligga nu i aska och endast svarta och förbrända murar höja sig öfver gruset. Hvarje hus tycks ha varit en fästning; den otaliga mängd kulor, som ännu, sitta i murarne eller träffas ibland gruset, vittna om det häftigaste motstånd. Ingen som med militärisk kunskap, -men utan passion, betraktade stridens förlopp, samt stridskrafternas. anordning och användving, kan neka att det från Wiens befolkning utgående mobilgardet har under Oktoberstriderna ådagalagt en i häfderna nästan exempellös oförskräckthet, uppoffring och hävgifvenhet för den sak, för hvilken dess anförare förstodo att elda det. När striden förnyades om aftonen den 34, ver mobilgardet, som ännu höll vallarne besatta, endast emellan 300 och 400 man starkt, men hindrade dock i nära tre timmar en hel armå från inmarschen i staden. — Man arbetade redan på det ifrigaste för att utplåna alla spår af förödelserna i det ivre af staden, och alt ji det -yttre återgifva staden sitt glada utseende. Wessemberg har till alla österrikiska sändebud vid tyska hofven. aflåtit eu cirkulär, bvaruti han söker skingra de fördomar, hvilka egt