Aftonbladet – 14 november 1848, sida 2

Bjertligt, bjertligt välkommen!, utropade värden, skakande mulattens hand. Ni har virat en lager omkring den hand, som fordom bar bojan. Men säg mig, ädle Velasquezn, utropade Ribera, vändande sig till den förre; hvarföre sade ni rig ej straxt ert namn, Hvyarföre ville ni först narra mig med den der hofmarskalken? Jag har just nyss fått någon afsmak för det der hoffolket, och derföre — Jag har ej narrat er i något; jag har verkligen genom konungens nåd blifvit utnämnd till hofmarskalk , afbröt honom Velasquez. Min gamla adel gjorde det möjligt att gifva mig ett sådant embete. Nu befinner jag mig bär i specielt uppdrag ifrån konungen, men då prinsen ej förr än i morgon återkommer ifrån resan, så iakttog jag de få lediga stunderna, för att så fort som möjligt skaffa mig er bekantskap.a ; Ni är skickad till prinsen, sade Ribera. En tanke tycktes flyga honom genom hufvudet. Ni känner då troligen hela hans omgifnivg? Känner ni en viss äfventyrare, öfver hvilken jag förargat mig nästan till döds och som jag ännu icke i går kunde spionera ut; en viss Juan de Armillo? Ja visst, svarade Velasquez leende och tillfälligtvis blickande på Rosa, som märkbart rodnade. ,Han är min lärjunge, men en äfventyrare är han ej.n Ser ni, min faro, utropadeflickan med strålande blick, det första slår reden in Men det andra är en osanning,, sade Ribera förargad. Ni har att beklaga er öfver honom?, frågade Velazquez okonstladt, Visst bar jag det, sade Ribera. Han har satt allehanda djefvulskap i hufvudet på min flickunge der, ljugit för henne om äktenskap,