Aftonbladet – 11 november 1848, sida 3

La erhållit kunskap derom. Det är bekant, att polismästarne hvarje morgon pläga anmäla hos öfverståtbållaren hvad som finnes märkligt uti de inkomna rapporterna; och något sednare på förmiddagen hvarje dag, åtminstone tillförene, har öfverståthållaren alltid plägat infinna sig hos H. M. Konungen i samma ändamål. Man måste då fråga, först huruvida ett åtal af denna beskaffenhet kan väckas eller företagas mot en mängd parter på en gång, af polisbetjeningen eller fiskalerna på deras eget bevåg, utan att polismästarens uppmärksamhet blifvit fästad derpå, innan kallelserna skett; sedermera huruvida polismästaren anser sig i ett sådant fall kunna företaga en tolkning ef författningen och etablera ett prejudikat, utan att hafva kommunicerat saken med öfverståthållaren; och slutligen buruvida icke öfverståthållaren, som förenar hufvudstadens högsta myndigheter i sin hand, anser en sådan tolkning af den vigt, att det varit skäl att söka deröfver inhemta regeripgens mening. Denna anmärkning kan så mycket mindre vara olämplig, som det är konstateredt att såväl bryggareembetet som de pliktfällda försäljerskorna under en längre tid uiöfvat den ifrågavarande försäljningen, utan aning att den vore oloflig; och något äfventyr af en eller annan veckas! uppskof följaktligen icke kunnat uppstå. Den andra af de insända uppsatserna, hvarij, klagan föres öfver ett dröjsmål med expeditio-i nernas meddelande från polisen, hvarigenom! latalierna kunna äfventyras, bar red, äfven an-l! sett sig böra offentliggöra, derföre, att man! deri återfinner en gammal och ständigt före-, kommande anledning till mindre belåtenhet medi arrangementerna af kansligöromålen eller pro-Js tokollsföringen hos öfverståthållareembetet förl! polisärender. Om man ock uti bvarje mål förl, sig skulle kunna betrakta detta ämne särskildt, såsom en småsak, så måste det dock tagas ill f f å . I Å E I j i l beräkning, att polisen är en myndighet soml!: står i första och närmaste dagliga beröring med en mängd personer af de mindre bemedladel, klasserna, som icke bafva råd att hålla sig rättegångsombud, och för hvilka besväret att (lera gånger infinna sig för att påpassa expeditionens utlösning i sista stunden, för att ej förlora fatalier, utgör en icke så obetydlig uppoffring genom den tidsförlust, som deraf förorsakas. Utan att taga i beräkning den lätt inträffande möjligheten deraf, att expeditionens fördröjande någon gång kan göra det omöjligt för parter, som icke sjelfva kunna utveckla sin sak, att hinna föranstalta om besvärens uppsättande och inlemnande innan besvärstiden gått till ända. Maångfaldiga exempel finnas ock, . då detta varit omöjligt annorlunda, än att re-l, servationsbesvär måst ingifvas , med begäran att efteråt få inlemna protokollet, utan att någon ersättning kunnat begäras eller erhållas för j en sådan omgång. Denna olägenhet må tilll en viss grad ega sin grund i en otillräcklig tjenstemannapersonval; men en sådan brist synes lätt kunna afbjelpas, så mycket heldre, som expeditioner i mål af den. art, som här ifrågavarande, förmodligen äro belagda med lösen, och det icke plägar fattas extra ordinarier nu för tiden, som äro villiga att biträda med protokollsföring, . dels för öfnings skull, och dels för att samla sig meriter. Dessa anmärkningar föranledas icke af klanderbegär, utan af sakens egen beskaffenhet, som, enligt hvad vi våga tro, påkallsr uppmärksamsbet och rättelse. Vi låta nu de insända artiklarna följa: (Insändt.) POLISENS LAGTOLKNING. Om jagten på försäljerskor af öl och dricka. I anledning af den i Aftonbladet onsdagen den 1 innevarande November införde hemställan till de fattiges vänner och vederbörande, lemnas följinde bidrag om polisens lagtolkning, som ädagalögger, burusom polisen, tvärt emot klar: och gifven lag, tillintetgör medborgares ostridigt tillerkända rättigheter. så Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse af den 2 November 4817, som enligt Öfverståthållare-embetets kungörelse af den 29 Nov. samma år finnes införd i Stockholms:i:Dagblad, tisdagen den 30 Nov. 4847. stadgar: Att från och med nästkommande (1848) års början och framgent skall vara såväl landtmän som andra personer fritt, att i hufvudstaden å torg och hamnar samt å andra till landtmannaprodukters försäljning anvisade ställen, försälja öl och dricka samt färskt kött tl hvad gvantitet som helst, mot det att såväl nuvarande taxesättning i hufvudstaden å ö! och. dricka samt färskt kött, som ock skyldigheten för stadens slagterioch bryggeri-idkare att erlägga salu-accis med innevarande år kommer. att upphöra — — — — —— I sammanhang härmed bar Kongl. Maj:t i afseende å bryggeri-handteringen bebagat stadga, att med rättigheten af-att denna handtering i hufvudstaden, efter erhållet burskap, då sådant erfordras; utöfva, skall vara förenad ovilkorlig skyldighet fört bryggeri.idkare, att i öppen försäljningslägenhet tillbandahålla . allmänheten godt och oskadadt öl och. dricka, af alla slag och. efter de. mått, som hittills varit i taxorne för derastillverkningar upptagne, dock med frihet till beredande och försäljniog af andra likartade drickessortiern — — — hvarförutan såväl bryggerisom slagteri-idkare blifvit ålegde att å sina varor hafva fullständig prisförteckning, hvilken alltid bör finnas på försäljningsstället, för köpares underrättelse anslegen. Hvad-Kopgl, Maj:t sålunda i nåder beslutat och förordnat, varder härigenom kungjordt, för att lända till efterrättelse från och med nästa (1848) års början; kommande de bryggerieller slagteri-idkare, som i ett eller anvat afseende underlåta här ofvan meddelade nådiga föreskrifter, rörande handteripgens utofvande och tillverkningarnes försäljning, att för hvarje sådan förseelse böta 3 rdr 46 sk. banko.M Hufvudstadens bryggeri-idkare hafva i anledning, såväl af de rättigheter som skyldigheter Kongl. Moj:ts nådiga skrifvelse stadgar, uppdragit åt 41:a