Aftonbladet – 11 november 1848, sida 3

— Red. har blifvit anmodad att lemna plats för tvenne insända artiklar, som förekomma änvgre Hed i dagens tidning, och som visa at de gamla förföljelserna mot näringsfriheten ännu cke på låvgt när äro slutade. Frågan angår, såsom läsaren ser, rättigheten att hålla öl och dricka till sälu. Polisen har, såsom förut i Aftonbladet varit berättadt, låtit på en gång uppkalla en mängd gvinnor, som jemte annan månglerirörelse älven försålt öl och dricka, samt pliktfällt dem till 3 43 rdr bko, för det de idkat en sådan försäljnipg i mindre partier än en kanna. Det är svårt att afgöra buruvida denna förföljelse egentligen härleder sig från fskalisk rofgirigbet, emedan målet ver sådant, att det anseende till parternas mängd. kunde räknas till de s. k. notvarpen, eller från: skråafund från krögerskornpas sida; som naturligtvis gerna vilja bafva uteslutande rätt på försäljning af dricka, för att icke gå miste om tillfälle att fråga inkommande kunder om det icke iä!ven behagas bränvin. Det sennolika är väl, at båda dessa driffjedrar samverkat i förening, Vi vilje icke heller uppehålla oss vid ett vidlyftigt exegetiserande öfver sjelfva beslutet, hvarigenom plikten blifvit ådömd. Författaren af den ena bland de insända ertiklarna visar, med åberopende af kongl. skrifvelsen af den 2:dra Nov. sistl. år, alt bryggrarne blifvit ålagde att hålla öl och dricka ull salu å öppna försäljningsställen. Då något förbud dervid icke finnes bifogadt mot sådan försäljnings bedrifvande i mindre parti än en kanna, så är det icke blott antagligt, utan har allt logiskt skäl för sig, att sådant icke beller varu åsyftadt; under förutsättning, naturligtvis, at en dylik. försäljning icke må tjena till förevändning för bränvinsutminutering. Om icke heller -sedermera någon annan serskild inskränkande föreskrift skulle blifvit utgifven, så måste man förundra sig öfver polisens frimodighet, vi hade så när sagt tilltag, helst i en till principen så ingripande fråge, au upphälva sig till lagstiftere i regeringens ställe. Det är likväl icke denna omständighet, som vi nu hufvudsakligen ämnat göra till föremål för anmärkning... Förutsättom äfven för et ögonblick motsatsen af nyssnämnda åsigt, eller att någon Jagföreskrift, genom tolkning som låter försvara sig, ikuvnat gilva en giltig anledning att tillämpa plikten. Det återstår i alls fall .såsom en skandal, bvilken icke heller är ny, utan endast synes utgöra ett upplifvande eller en fortsättning af det gamla prejerisy