Aftonbladet – 11 november 1848, sida 3

samhet dervid): att, då sjukhuset är åfsedt: att af hela staden begagnas äfven för feberoch andra sjukdomar, när serafimerlasarettet dertilk ej lemnat utrymme, sjukhusets belägenheti en :al:stadens mest aflägsna delar icke för sådana fall synes lämplig, hvaremot der för bensårsoch veneriska patienter är fullt ändamålsenlig. De å norrmalm vid Styckgjutarebacken och å södermalm vid provisoriska sjukhuset beredde serskilda förbindningsställen för bensårspatienter hafva varit under året anlitade, det förra af 207 personer, det sednare af 403. . Revisorerne redogöra för stadsnämndens: beslut att antaga besigtningsläkare och inrätta besigtningslokaler, för motverkande af venerisk smitta, hvartill 800 rdr anslagits till arfvoden och 400 till lokaler, m. m. Men då det visat sig, att sedan den 4 April 1847 till årets slut icke mindre än 4822 friska qvinnoor varit underkastade en, sedlighetskänslan så prostituerande behandling som en besigtning, och ibland berörde antal åtminstone en eller annan ännu icke torde sårat en sådan känsla, i hvilket fall besitningen måste blifva en moralisk tortyr, motverkande sedlighet, har det förefallit revisorörne såsom icke rättvist, att den ärbara qvinnan skall såras, på det att liderligheten ej må hblottställas. RBevisorerne hemställa derföre, huruvida icke förfoganden kunde vidtagas, hvarigenom omförmälda besigtningar väsendtligen uppdrogos åt dertill instruerade barnmorskor; hvilka deröfver afgåfvo ordentliga rapporter och hvarefier läkarebesigtning endast kommer i fråga vid uppgifna misstänkta fall. Kostnaden för serskilda besigtningslokaler kunde måhända också undvikas. Afven under nästlidet år har stadsnämnden af allmänna fattigvårdsmedlen beviljat anslag till understödjande af spisinrällningar utan spirituosa Storkyrko-, Clara, Jakobs och Johannes, Maria Magdalena samt Adoif Fredriks församlingar. Vid årete slut blefvo berättelser, angående omförmälde anstalters verksamhet, afgifna till stadsnämnden af vederbörande fersamlingsnämnders ordninvgsafdelningar, under hvilkas närmaste tillsyn berörde inräitningar varit ställde; och då dervid inhemtades, alt en af dessa varit i jemförelsavis ringare mån besökt af de arbetande klassern2, lät stadsnämnden erinre församlingsnämndens ordningsafdelning om angelägenheten deraf, att ifrågavarande inrätningar, så väl hvad deras läge som mathållningen på stället beträffar, på det sätt ordnas, att de afse egentligen nämnde klassers bebof. Uti de tvenne sednsste revisionsberättelserne omförmäles, att förs!ag blifvit hos stadsnämnden väckt, bland annat, om beredande af större, för flera församlingar gemensamma försörjniogsanstalter, der bjonen tillika kunde med tjenligt arbete sysselsättas. Stadstvämnden bar numera, med gillande af principen i fråga om nyttan och lämpligheien deraf att jhufvudstadens närvarande försörjningsanstalter centraliseras och så inrättas, att de på det hela erhälla naturen af arbetsinrättningar, uppdragit ät en serskild kommittt att, efter inhemteda närmare upplysningar, -angående nuvarande försörjningshbjons antal och belägenhet, jemte de flere omständigheter, som för ärendets fullständiga bedömande er fordras, hos stadsnämnden föreslå icke allenast de åtgärder, som för verkställigheten af en dylik centralisation äro af nöden, utan äfven sättet och utvägarna för beredande af ökade arbetstillfällen, utom hus, för arbetsföre, men sysselsättning saknande personer. Revisorerne yttra äfven den öfvertygelse, att en fullständig centraliseriog af fatwigvårdsväsendet i Stockholm vore utur alla synpunkter nyttig, samt till och med af nödvändigheten påkallas. Revisorerne beara nemligen, att stadens puvarande fattigförsörjning, derigenom att ändamålet med densamma icke i sin helbet vinnes, föranleder bristande arbetslust och benägenhet alt, under ett i allmänbet sysslolöst lif, bereda sig uppehälle antingen medelst unders:öd från flere serskilda välgörenhetsinrättningar, eller genom bewulande. Stadsnämndens bemödande har visserligen varit att införa större enhet i stadens fattigvård, men då härstädes finnas så många fauigoch försörjoingsanstalter, alla ställda under serskilda administrationer, kan et sådant syftemäål icke helt och hället uppnås. Eu betydlig skiljaktighet förefinnes jemväl i lokalernas beskaffenhet och lige, som icke alltid lemnar det för frisk luft och snyggbet nödiga utrymme. Om cen fullkomlig centralisation i omförmälda hänseende kunde tillvägabiingas, skulle, jemte större likstämmighet i förvaltnivgen, tvifvelsutan äfven noggrannare kontroll å personalen kunna ega rum, så att t. ex. den fullt försörjde icke komme i tillfälle att besvära allmänheten med tiggande, endast till näring för suplusten; bvyarförutan en högst väsendulig besparing i administrationskostnader bereddes, och en icke ringa nedsättning i underhållet för hus och byggnader kunde påraknas. Revisorerne bålla slutligen före, att, efier vunnen centralisation i förvaitningen, en stor del fattigoch försösrjningsbjons inackordering på landet skulle, med framgång och till belåtenhet ä alla sidor, låta sig verkställa; Hjoren borde klassificeras efter deras förmåga ått göra nytta, så att för de hjon, af hvilka det mesta gagnet påräknades, betaltes minst och för de skröpligaste mest. Flere af desse sistnämnde kunde troligen åstadkomma något gago, såsom aw efterse barn och kreatur, värda elden m. m., och härigenom kunde det ändamål vinnas, att en mängd sysslolösa persoxer, hvilkas lättjefulla lefnadssätt nu endast gilfver näriog ät lasterna, blefve hällne til en lämplig och nyttig verksamhet. 24 (Slutet följer.) — ——V — Red. har blifvit anmodad att lemna plats för tvenne insända artiklar, som förekomma längre bed i dagens tidning, och som visa att