Aftonbladet – 10 november 1848, sida 2

— rr taffletten, samt dervid fästade en vredgad blick vå ynglingen, : Hm, ni har ej illa förklarat er åsigt, ehuru ag ej alldeles går in derpåx, sade Ribera biallande. Ni låter höra att ni studerat konten och äfven sett mången god målning. Men äg då, sade han litet retsamt, er mening ;m signor Salvators Kärleksgudinna, som han wu målar för andra gången, fastän hon skaffat honom föga lycka, ja, till och med drifvit honom ifrån Rom., Jag skall aldrig tillåta mig ett omdöme öfver en sådan konstnärs verk i hans närvarop, sade don Juan blygsamt, men utan att bli förlägen. Tillåt mig heldre att visa er en målning af min ädle mästare Velasques hand, och om det ej tröttar er för mycket, också ett af mina arbeten.y Ynglingen ilade efter den temligen stora portföljen, som han vid inträdet lagt ifrån sig, och tog derur en målning. Det är väl. bara en miniaturkopia af en större målning, men ni kan likväl i den återfiona alla mästarens förtjenster,, sade han med entusiasm. Se här bilden af Filip den fjerde, kans konungslige vän, till häst. Han har ställt honom alldeles i midten af ett kalt landskap, framför en gränslös horisont, upplyst af den glödande, spanska solen. Ni blir ej varse någon skugga, något halfdunkel, något lyftningsmedel af hvad slag som heldst. Och likväl, oaktadt allt försmående af dylika konstens bjelpkällor, -har han ju uppnått sitt mål? Se detta hår, lyftadt af vinden. Skulle ni ej tro att blod flyter i ådrorna under detta hvita skinn? Öppnar sig ej denna mun för att tala? Tyckas ej dessa ögon kunna se?p I sanningy, sade Ribera, efter att en lång stund hafva betraktat porträttet. — ;Er Velasques är en stor manl Ack!) utropade Juan de Armillo med hänryckning. Ni skulle se den stora taflan, eller rättare sagdt, ni skulle se alla bans målningar: