Aftonbladet – 10 november 1848, sida 2

ör Sicilien och ligga med sisa flottor utanför, nen utan att på något verksamt sätt ingripa ill Sicilianernes förmån. Konungen af Neavel, edsbrytaren, väntar emellertid med giriga lickar på underrättelsen, att de slaviska geweralerna skola krossa Wien, likasom de förut crossat Prag och Milanc, för att derefter sjell ned Ryssland och Österrike till hjelp decimera Sicilianerne med eld och svärd. Lyckas det ter Tyskarna att upprätthålla: sin frihet, får ungen af Neapel äfven taga skeden i vackral handen, och då först lär man kunna hoppas: utt Sicilianerne komma i åtnjutande af den kon-l tilution, som den nuvarande konungens fader ör sig och sina efterkommande högtidligt svor att obrottsligen hålla: svor, i det ögonblick neml., då han behöfde svärja för att återfå besittningen af Sicilien; men hvilken ed derefter kastades i skräpvrån. Vi våge icke svärja! för, i fall det första alternativet inträffar, att ej folket ännu en gång illuminerar och hurrar för monarken. Men i sådant fall blefve det väl troligen sista gången. LITTERATUR. Doktor M. Luther, såsom Påfviska lärans försvarare — — kan väl någon bestrida, att detta är en ganska pikant titel? En liten bok om 428 sidor har med detta namn verkligen i dessa dagar utkommit. Och, i händelse man deruti skulle vilja tänka sig ett försök från någon katholsk propagandas sida, att inverka menligt på lutherska lärans bekännare, månne man icke påhittat en särdeles fiffig uppslagsända, då man framställt sjelfva lutherdomens stiftare såsom ,försvarare, af det han bekämpat? Men låtom oss höra brochyrens titel i sin helhet: ;Doktor M. Luther, såsom påfviska lä;rans försvarare, eller: Toleranta samtal emellan tvenne lutheraner rörande dr M. Luthers herrliga vittnesbörd för katholska läran; ett bidrag till upplysningen. Boken är skrifven på tyska; och vår bekanta författarinna Amalia Lundeberg har lemnat svenska publiken en öfversättning deraf. Utgilvarionan har i ett litet förord ganska öppenbhjertigt tillkännagifvit det motiv, som drifvit henne till utgifvandet. Af flere aktningsvärde män uppmanadpy, säger demoiselle Lundeberg, att, i andliga böcker och skrifter söka lugn för min oroliga själ, har jag bland annat påträffat en liten brochyr med titel: Gottlieb und Wilhelm, oder tolerante Unterhaltungen zweier Lutheraner äber die katbolische Religioo,. Af denna lilla brochyr har jag funnit, att den store reformatorn, Luther sjelf, förordat katholicismen, hvilket ännu mera stärkt min förkärlek för den påfviska läran. Såsom ett bidrag till uppl!ysningens och toleransens spridande, tager jag mig nu härmed den friheten att o. s. v. — — utgifva ifrågavarande öfversättning., Hvad säger läsaren 7? — Hvad skall man invända häremot, tänker han måhända? Sjelfva hufvudskriften utkom först 4733 i Köln; och en förnyad upplaga, med åtskilliga uteslutningar och tillägg, utgafs i Elsass 1842. Redan af skriftens på sjelfva titeln insatta motto: Wir bekennen dass unter dem Pabstthum alles christtiche Gut sey... ja, der rechte Ausbund der. Christenheit,. Dr Luther år 1528. ser man planen och syftningen. Luther har således sagt: vi bekänna, att inom påfvedömet allt det christliga goda finnes! ja, christendomens rätta ,Ausbund står der att träffal Hvad gjordes då behof af en ny lära, och åf en reformation? Och... hvad behöfves den än i dag? önskar väl förf. tillägga? Det är icke otroligt, att. donna lilla skrift kommer att, såsom man säger, rifva regn i vår församling. Både prester och lekmän måste finna sig förundrade. Om man skall kläda sig i andligt barnesk, eller något annat, veta vi ej; men säkert skall man med en viss rätt förklarlig begärlighet läsa demoiselle Lundebergs sista skrift. En och annan undrar väl öfver detta sätt bos utgifvarinnan att (enligt företalet) söka lugn för sin oroliga själ. Detta lugn för henne, och om ej annat åsyftats, kunde väl hafva vunnits derigenom att bon blott läste denna och andra skrifter, och för sin del tänkte deröfver; men att hon för sitt lugn också skulle behöfva utgifva skriften och dermed sprida oro hos andra, inser man icke. . Derpå torde hon kanske svara: har min lilla bok rätt, så är den oro jag väcker i allmänheten helsosam ; och det goda jag härmed uträttar, verkar till mitt eget lugn. Alltså... Os 8. V. Vi antsga detta skäl; och vi skola tillåta oss med några ord ådagalägga huru med denna skrift förhåller sig, och huruvida den kan anses ega det slags betydelse af försvar för påfvedömet, som titeln påpekar. Den polemiska utgångspunkten i mille L:s skrift hvilar på den motsägelse man anser sig finna bos Luther, då han åtskillige-gånger yttrat sig till katholicismens fördel, men likväl sjelf stiftat en pb Få Te -. SA FA Ar I