Aftonbladet – 8 november 1848, sida 3

Article Image
uppstår likväl icke sällan hos detsamma lungsot, och under rekonvalescensen utvecklar sig smittan, som kan antagas vara hela 49 veckor. Häraf ses att sjukdomen ingalunda kan anses vara upphörd derför att sjukdomsfall icke visat sig i någon tid. Som flera slags luogsjukdomar lätt kunna förvexlas med denna ifrågavarande, anbefalles att ögonblickligt söka veterinärläkares hjelp och vid minsta tvifvel straxt slagta det smittade kreaturet, för att om möjligt förekomma de öfriga djurens smittande. Veterinärläksren skall på lungans beskaffenhet genast igenkänna sjukdomen. Som försigtighetsreglor till sjukdomens förebyggande föreslär br W. 4:o En i alla afseenden god behandling af kreaturet och att blanda dess dryck med tjärvatten, kalkvatten eller någon aromatisk tillsättning. 2:o Att icke göra kreatursinköp på ställen der sjukdomen finnes eller har funnits inom närmare tid än 48 veckor, framförallt icke på marknader. 3:0 Att vid transport af kreatur strängt tillse att man icke passerar ställen, der sjukdomen visat sig intill nämnde tid. 4:o Att tillse det kreaturens ryktare ej besöka ställen, der smitta förekommer, liksom att hålla allt främmande folk från sina kreatur. 35:0o Att, der faran för smitta är stor, minst hvarannan dag bestänkastallen med en blandving af chlorkalk och vatten, V, I chlorkalk i ett ämbar vatten. Der sjukdomen redan visat sig bland kreaturen, bör iakttagas: 1:0 Att såväl de kreatur, hvilka äro misstänkta, som de hvilka bestämdt äro angripna, genast förflyttas till ett aflägset ställe och der passas af enkom folk, som icke komma i berörelse med den öfriga ladugården. 2: Ögonblickligt slagtande af de angripna djuren är det säkraste medel till att hindra smittans utbredande, och kan det uppställas som en allmän regel, att så länge köttet ej är blekt, vattnigt, löst och pussigt, lemnar det en sund föda för menniskan; dock bör man ej gerna föra dettill torgs, utan genast nedsalta det. Huden kalkas och föres till garfveriet, inelfvorna nedgräfvas straxt. 3:o Bås, der ett sjukt eller misstänkt djur hat stått, bör väl rengöras med varmt vatten och 3 dagar efter hvarandra öfverstrykas med en blandning af chlorkalk och vatten. Förrän efter 6 veckors förlopp bör intet kreatur der insättas. 4:o Foder och ströning, som har varit i beröring med sjuka kreatur, äfvensom gödseln efter samma må straxt föras till ett afsides ställe. 3:0 Ko må icke föras till tjur, när den ena eller andra af dem varit i ett smittadt stall. 6:0 Likaledes bör intet djur säljas från stall, der sjukdomen visat sig, förrän 48 veckor derefter. Prof. W. skildrar upprepade gånger de förskräckliga följder, som kunna uppstå i fall man ej genast griper till energiska medel för att mota denna farliga sjukdom, hvilken, om den en gång här fått öfverhand, knappast mer låter sig utrota, utan blir en beständig kräftskada för det svenska landtbruket. Han gör derjemte vederbörande härstädes uppmärksamma derpå, att så framt intet här sker till förebyggande af sjukdomens vidare utbredning, komma der säkerligen att från den danska regeringens sida vidtagas preventiva åtgärder emot införsel af kreatur från Sverge, hvarigenom en stor inkomstkälla för svenska landtbrukare stoppas. Han förmenar derför att staten må straxt förbjuda alla kreatursmarknader och föreskrifva vissa vilkor för afsalu af kreatur. Kreaturs-assuransföreningar, i hvilka hvarje egare af kreatur må inträda, anser han som alldeles nödvändiga; principen för dylika assuranser må vara, att hvarje smittadt djur straxt slagtas, värderas, och skillnaden mellan köttets värde och taxationssumman godtgöres egaren, På det att de häraf uppkomna utgifters betäckande må kunna ske utan långt uppehåll, må föreningen söka awt i anledning af sakens vigt förmå regeringen till att lemna den en sådan summa penningar, att den straxt finge en liten fond att röra sig med. Med 135å 20,000 rdr rgs anser hr W. att man ännu kunde uträtta mycket, måhända allt. Det var genom dylika mesyrer man i Åltona-distriktet fick sjukdomen inom kort tid och med ringa kostnader utrotad, medan man på andra ställen, der sådana itgärder ej blifvit vidtagna, allt framgent har sjukdomen hemmastadd och numera outrotlig.

8 november 1848, sida 3

Thumbnail