också snden mäktig att läsa den gudomlig: skriften. i menniskobjertat och med denn: brivga i öfverensstämmelse den uppenbarade Vi kunna ej uten bäfvan tänka oss all der villervalla af andesyner och uppenbarelser, fö regifna af bedrägeriet och trodda af enfalden som skulle blifva en följd om denna slag verldsåskådning kommer på modet, Och hurt skulle det dessutom vara möjligt att försätts detta praktiska och konkreta tidehvarfien dy. lik inspiration? Kanske genom magnetismen! Man behöfver ej vara en förstockad förståndsmenniska för att i närvarande bok finna der vidskepelse, som drifves med barnabilden i Al. tartaflan, till en viss grad löjlig i stället för sublim, och huru mycket värre skulle det e bli, om man finge se dessa scener öfverflyttade i det verkliga lifvet? Nej. Det är sannt, att tiden må vara sjelfvisk och sjelfförgudande, och den verkligen frisinnade kan ej utan nedslagenhet se, huru den råa pjutningslystnaden, de sinnliga passionerna, den lågsinonade afunden öfver vissa yttre företräden förgudar sig sjelf i sin tygellöshet, likasåväl som den privilegierade fördomen tillbeder sig i sitt tredskande motstånd mot tidens rörelser. Men, om dei finns ett botemedel mot detta onda, så måste det sökas i kristendomens kärna, i dess innersta sanning. Alt återfinna denna kärna, att befria den från alla de vanställande utvexter och tillsatser, från den gamla och nya hedendomen, hvarmed mörka sekler omspunnit densamma, det är tidens djupaste behof, och derför arbeta, under skenbart olika syftningar, många af seklets ädlaste andar. Detta arbete måste lyckas, om ej annars hela vår beprisade upplysning med dess frihet och filantropi är en lögn; men den är det ej. Derföre skall kärlekens religion blifva alltmer förverkligad; ty i samma mån menniskorna mera lära att älska hvarandra, skola de äfven mera ära att älska sin skapare; ju längre försoninsen på jorden framskrider, desto bättre skall den himmelska försoningen blifva förstådd; och ned den gudomliga kärlekens bud lefvande i sjertat skall menniskan ej behöfva lyssna till len dunkla anderösten, för att blifva ren och od. Men om också våra åsigter här skulle skilja sig från förf:s, om vi med rätta hos hoom tadla en brist på klarhet, konseqvens och oraktisk halt i en så stor och genomgripande råga, eller om, hvilket vore långt mer att önka; vi skulle missförstått honom; så följer leraf icke, att vi misskänna hans brinnande it för mensklighetens väl eller betvifla hans fsigters renhet. Tvärtom kan man lätt öfertyga sig, att få vilja sitt slägte så väl som )nkel Adam, och att fäderneslandet beböfde ätt många män med hans hufvud och hjerta. ikväl önskade vi att finna honom qvar på det mråde, inom hvilket han förr så lyckligt rört ig. När en välförstådd menniskokärlek banat äg för billighetens, rättrådigbetens och enrägtens seger på jordnn, skall den gudomliga l isheten nog i sin tid uppenbara den väg nenskligheten har att beträda för att vinna let högre närmast liggande utvecklingsstadiet.