Aftonbladet – 4 november 1848, sida 3

Ja, det är nog sannt, gillade fru Christiva, i det hon hastigt i tankarna gjorde inventering bland sina få grannlåtskläder. ; Du kunde väl bli qvar i natt hos oss, kära Kalle, sade kommissarien vänligt, så fick vi se på vagnen och rådgöra om elt och annat i morgon bittida.n ,Tack, kära far; det säger jag inte nej förp, sade fästmannen, med en innerlig blick på Karin. Ochxiså skall Karin tänka på alt ge oss litet meat, inföll mor; det ha vi alldeles glömt i detta rabuset.n Flickan reste sig skyndsamt och. försvann. Kalle kastade några flera vedträd i spisen, och om en stund återkom fästmön med en stor skål mjölk. I en hvitmålad skänk, ned vid dörren, framtog hon en snöhvit duk red konstigt mönster, och sedan Kalle hade bjelpt henne att lyfta fram bordet midt på golfvet, bredde hon duken derpå: Snart stod der ett fat rykande potates, stekt sill och tjärnfärskt smör, och med andäktigt boplagda händer samlades familjen kring qvällsvarden. Der talades ännu några ord om det stora förslaget; sedan gingo olla till hvila. Kalle kysste sin fästmö till god natt, och sprang upp för den branta trappan till ett litet vindsrum på gafveln. Sedan Karin kysst mors och fars hand, och dörrn: var stängd emellan deras sängkammare och hennes lilla rum, brast först glädjen ut. Med af tårar glänsande ögon slog hon ihop sina knubbiga händer och kastade sig framstupa i sin säng; länge låg hon så i tusende brokiga tankars hvimmel. Men hostigt reste bon sig upp och gick fram till sin lilla byrå. Hon drog ut den: ena lådan efter den andra. Med leende min tog hon fram ett litet glasskrin, med röda rosor på himmelsbla botten. Hon öppnade det varligt. På en bädd af bomull låg midt deri ett stort bjerta af guld; på