Aftonbladet – 2 november 1848, sida 3

der borta i skröfret, der är en port ut åt er annan gata och man kan fara ut der.n Och i halfdunklet af den gryende dagen satte sig löjtnanterne upp i slädan och foro helt inkognito ut på bakgatan, sägande Sqvallerhåla och dess både ömma och mordiska planer evigt farväl. Det var redan full dag och ännu väntade de sammansvurne förgäfves på sina offer. Nej, det här är fasligt, sade en af bröderne Tobiss. Jag är genomblöt af duggregnet. Jag begriper inte dettan, utforo de båda bedragna. Kära Anjovisp, sade hr Kaxe nedlåtande, gå in och fråga varligt hur detta kan komma till.p Om en stund återkom hr Apjovis med den underrättelsen vi redan känna. Man kan tänka sig ligans harm och de gräsligheter som nedkallades öfver löjtnanternas hufvuden. En stor och förfärlig brytning hade egt rum emellan de båda paren, hvilkas förlofningsdag skulle infalla om söndagen. Fröken Adele hade modigt bestått sin brors straffpredikan. Det var ju kärleken och dertill hoppet som gjorde henne stärk. En förfärlig gäsniog herrskade i de båda husen i staden, och de båda olyckliga fästmännen hade tillsammans rest bort för att förströ sig. Dessa åtta väntans dagar hade tusende bestyr för de håda lyckliga sköna. Man sydde kragar och profvade klädningar,