Aftonbladet – 2 november 1848, sida 3

säkrade hr Kaxe; fast flickan är rik, så ger jag heone hin.n Hur skola vi nu kunna rätt förödmjuka dessa röfvarel, återtog hr Rosennau; ty stryk måste de ha., Jo, jag har detx, svarade Kaxen modigt. I morgon bitti då de fara, komma vi och Anjovis, och vi kunna för säkerhets skull taga ännu ett par till, till exempel herrarna Tobiss, det är säkra gossar, och ställa oss här vid porten, som jag sade, och öfverfalla dem med käppar, under det vi säga dem sanningen och det så, att jag lofvar de inte skola sticka sin näsa hit inom Sqvallerbålas tull mera. Ypperligt! förträfflig!, ropade vännen glad, ;men de kunna fara i natt, då stå vi der vackert. Det kunde vara en möjlighet; nå så låt oss då i denna stund samla våra vänner och utföra saken. Och de båda herrarna skyndade bort. Icke anande den sammansvärjning som hojade dem, sofvo de båda löjtnanterne. lugnt, ander det den fasliga ligan, beväpnad med stora påkar, vandrade af och an i takdroppet utanör porten. Innan det ännu var fall dager kom den lilla ungfrun in och väckte herrarne med den glada underrättelsen, att hästarne voro komna. 1 ett ögonblick voro de klädda och ute i förstugan. ,Hvar är slädan ?) frågade båda på en gång. Jo det millar och dryper af taken så fasigtn, sade den lilla jungfrun, så hon står qvar