Aftonbladet – 2 november 1848, sida 3

och mycket väl känd inom kompaniet, samt aktor förklarade sig icke hafva någon bevisning för närvarande alt mot Jungström åberopa, fick Jung ström afträda. (Det skulle här i protokollet antecknas såsom en kasakteristik på Lenholms förm:nta döfhet, hvaraf han eljest låtsar sig vara i så hög grad besvärad, att då i anledning af Ljungströms uppgift under förhöret, att han på söndagen var ute för att sätta in fönster, R:ns ordförande med helt låg röst framkastade den reflexionen, att dylikt arbete nog behöfdes den söndagen, Lenholm, ehuru han hade sin plats flera alnar ifrån ordföranden, likväl genom ett förstulet leende tydligen tillkännagaf, att ban ganska väl hört och uppfattat detta ordförandens yttrande.) Härefter hördes följande vittnen, hvilka berättade: Ehrendorff, hvilken, åberopad angående stenkastningen söndagsaftonen från huset JM 47 vid Stadssmedjegatan, eller m:lle Blombergs hus, der Ehrendo!ff då tjenat såsom dräng, berättade hufvudsakligen detsamma, som m:lle Sköldman och byggmästaren Broman m. fl. förut berättat angående visitationen, m. m. Ehrendorff hade icke sett någon hvarken i m:lle Blombergs hus eller ifrån något annat hus i grannskapet kasta sten genom fönstren. Furiren Mode, äfven åberopad rörande stenkastningen från husen i Storkyrkobrinken om söndagsaftonen, berättade, att då han nämnde afton varit kommenderad i Storkyrkobrinken till kanonbetäckning, hade han ifrån sin postering, ungefär midtföre den s. k. gam!a banken, iakttagit, att då trupperne nedmarcherat för att skingra folket, hurusom stenar i mängd kastats emot manskapet och jemväl från husen å begge sidor i brinken, synnerligast från den högra. Denna stenkastning bade varit våldsammast när kapten Robsson med sitt kompani.nedtågade. Unpgefär vid denna tid hade, efter hvad vittnet, nu bestämdt erinrade sig, ett fönster hastigt öppnats och tillslutits i 3:e eller 4:e våningen af huset MM 47 (hörnhuset al Stadssmedjegatan och Kyrkobrinken), dervid en stor sten nedkommit, ehuru: vittnet ej kunde med säkerhet intyga, att den nedkastats från nämnde fönster; dock hade stenen, enligt vittnets öfvertygelse, kommit från sagde hus, emedan den fallit rakt uppifrån och slagit ned i marken tätt invid husets vägg. Under det kavalleriet gjorde choque i brinken, hade vittnet äfven observerat att fiera andra fönster skyndsamt öppnats och åter dragits igen på åtskillige bus och att derunder stenar nedkastats på militären, hvilket jemväl skett under skjutningen och oaktadt soldaterna flera gånger ropat att de skulle skjuta upp i fall fönstren ej höllos stängda. Vittnet kunde ej utmärka något af de and:a husen, derifrån stenar blifvit kastade; men det hade för det mesta skett ifrån 2:a och 3 e våningarna. Tilläggarde vittnet, på fråga af aktor, om vittnet hört folkhopen, innan anfall skedde af militären, erhålla varning af de civila myndigheterna att åtskiljas, att först en uppmaning skett dertill, med tillsägelse att allvarsamma åtgärder i annat fall skulle vidtagss, samt att vittnet derpå, enär oväsendet ändock fortfarit, hört öfverståthållaren och kommendanten Devel till häst tilltala folket, med uppmaning att skingras, hvilken tillsägelse de icke heller åtlydt, enär massan i stället starkt hurrat och kastat stenar, deraf en träffat kommendanten Devel i, hufvudet och en annan bans häst. Slutligen hade öfverståthållareembetets nyss förut utfärdade kungörelse blifvit uppläst af en person till häst; men då denne under läsandet flere gånger blifvit afbruten af hurrarop och träffad af flera stenar, hade, efter några ytterligare varningar, militären fått ordres att gifva eld på folket. Under skjutandet hade vittnet äfven hört varningar ega rum, ehuru utan önskad påföljd. Vittnet kunde icke bland de nutilltalade igenkänna någon af våldsverkarne. Sedan vittnet, på ytterligare fråga af aktor, sagt sig icke kunna upplysa, om några tege!stenar nedkastats från husen, men deremot bestämdt intygat att den sten, som nedfaHit från hörnhuset vid Stadssmedjegatan varit en större gråsten, förklarade vittnet, med rättelse af sin uppgift inför Öfverståthållare-embetet derom, att vittnet skulle sett ett skott aflossas från andra våningen till komministerhuset, det vittnet från sin post uppe i brinken endast iakttagit ett hastigt utkommande eldsken från nåmde hus tätt uppe vid taklisten, likasom härrörande från ett aflossadt skott; utan att vittnet, som icke hört knallen, kunde taga på sin ed att det varit ett sådant; dock hade vittnet anledning att tro det, emedan flera af manskapet (hvilka mindes vittnet ej) för. vittnet omtalat, att de förnummit smällen vid skottets aflossande. . Gardisten Nilsson (åberopad i samma omständighet) berättade att han, som varit posterad vid Trångsund, förmärkt att flere stenar blifvit kastade från husepn, synnerligast de på högra sidan, samt serski!dt bemärkt att en större sten blifvit kastad ifrån huset 4 17; ehuru vittnet icke sett om det skett från ett fönster eller om någon blifvit träffad af stenen. Ått skott aflossats från något hus hade vittnet icke bemärkt; icke heller hade vittnet vid tumultet sett någon af de nu tilltalade. Gardisten Wahlqvist (hörd angående samma omständighet) berättade, att han från Gamla Banken, der han varit posterad, bemärkt stenar kastas från husen, mest ifrån högra sidan; och att ifrån huset M 47 från fjerde våningen minst tvänne större stenar blifvit nedkastade. Han vore derom så mycket säkrare, som kaptenen Munk befallt honom noga observera föpstren till nämnde hus, hvarföre också vittnet, när den andra stenen kom ner, som inträffat efter det kommendanten Devel blef särad, tydligen sett en hvit arm sticka ut genom fönstret och kasta densamma, likasom hade en person i skjortärmarna verkställt dåt. Klockan hade då varit omkring 7. — Vittnet hade icke sett skott aflossas från det ofvannämnda buset; deremot hade under tumultet på aftonen vid olika tillfäl:en dels tvänne skott skjutits från busen längre ned i brinken, och dels ett från öfre våningen af ett hus i Trångsund; hvilka hus kunde vittnet dock icke utmärka. Från komministerhuset hade vittnet icke sett skott lossas. Gardisterne Hallin och Olsson instämde med Wahlqvist, i hans berättelse om, hurusom en hvit arm nedkastat en större sten ifrån fjerde våningen af huset JM 47; men icke förmärkt att skott derifrån blifvit aflossade. Ett skott hade vittnena deremot vid samma tid hört lossas ifrån ett hus i Tråpogsund, utan att bemärka från hvilket; äfvensom de observerat att stenar nedkastats från några hus längre ned i brinken, men icke sett några fönster öppnas. Nägra af de tilltalade hade vittnena icke i brinken observerat. Byggmästaren Broman, ytterligare hörd i anledning af vittnesmålen, påstod att det var en neslig es be