Aftonbladet – 2 november 1848, sida 3

— — —— RA Mamsell Pimsten ryste och bad honom gå. Soiren var slut. Som i en dröm läto de tvenne förbryllade flickorna sina kavaljerer sätta på sig kapporna. Annu en handtryckning, ett sakta farväl min afgud, om några dagar... eller är jag död,. Farväl, farväl Adele! om jag ej i dag åtta dagar åter trycker din hand, så ligger jag bäddad i den lugna jordeny. s Med våta ögon och vacklande steg gingo de berusade sköna hem, hvar till sitt, och de båda löjtnanterna äfven så, men bakom dem smiddes hämders pilar och dolkar. Medan de glada pratade och skrattade i sina föga inbjudande sängar, stodo ännu herr Kaxe och herr Rosennau på gatan utanför. Hvad skall man säga om dessa dvinnory, dundrade den sednare i det han klef ned sig i en vattenpuss. Min heder ålägger mig att föra min äreförgätna och ovärdiga syster tillbaka till sina pligtern, sade den förre; var således lugn; men jag? hvem skall väl läsa lagen för min räkning? ingen, ingen; men... se dessa usla kanaljer som på detta sätt smyga sig in ibland hederligt folk, dem måste jag läsa den för; och herr Kaxe knöt sin hand emot gästgifvargårdens mörka och gapande port. Ålt på det sättet förneka sin kärlek, . .. förneka mig... mig Frans Rosennau, egen handTande; men hon ska få stå der och sucka och angra, ja, vid min själ det ska hon få. ,Ja ta mig tusan! är det icke afgjordtn, för