Aftonbladet – 2 november 1848, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Från södra korrektionsinrättningen är rapporteradt att en af fångarne derstädes, för andra resan inbrottsstöld dömde manspersonen Carl Johan Rosell, uppgifvit sig bafva, gemensamt med en f. d. extra postvaktmästare Carl Blomgren, för 10 är seJan mördat en helsingbonde vid namn Boman, varom ransakning i poliskammaren förevarit i Maj 1838. Enligt Rosells berättelse hade han, jemte flera andra, en natt i Maj månad 1838 idkat spel uti huset 4 214 vid Baggensgatan, der spelbus skulle hållits af 2:ne bröder Gustavi. Kl. emellan 3 och 4 på morgonen hade sällskapet upplöst sig, för att hvar och en gå hem till sitt. Rosell hade under natten spelat med otur, äfvensom Biomgren, så att de endast hade qvar några få skillingar. Blomgren hade då, på vägen från spelhuset, delgifvit Rosell ett förslag att mörda helsingebonden, som ensam gick straxt före dem, för att åtkomma de penningar han innehade, och hvilka de under spelet förmärkt skulle utgöra ett ej så obetydligt belopp. Rosell gick in på förslaget, och, som de förut ej voro försedde med något vapen. hvarmedelst de kunde utföra sin nu uppgjorda mordplan, upptogo de från gatan hvar sin sten, för att begagna vid passande tillfälle. Framkomne till Österlånggatan och Slottsbacken, hade Rosell först rusat fram och gifvit Boman 2:ne tätt på hvaraadra följande slag i hufvudet med den sten han förut upptagit, så att han föll, hvarefter Blomgren också bann fram och stilldelade Boman 2 eller 3 slag. Då något tecken till lif hos Boman ej mera kunde skönjas, bemäktigade sig Rosell Bomans plånbok, hvarefter Rosell och Blomgren bjelptes åt attsläpa liket ner till sjön straxt vid Gustaf III:s byst, då de sedermera följdes åt hem. Hemkomne på Rosells rum, delade de penningarne, hvilka utgjorde 965 rdr. Iogen af dem bar varit misstänkt för bsottet, och någon samvetsförebräelse deröfver har Rosell icke heller kännt, förr än nu, då han påstår att ångern deröfver så gripit honom, att han ej längre vill dölja det. Rosell har, efter hvad han säger, varit så angelägen att komma inför domstol för detta brott, att då han icke var fullt säker på att hans nu afgifna bekännelse skulle blifva upptagen, han genom ett ytterligare brott ville framkalla en ransakning; hvarföre han förliden söndagsafton med knif öfverföll och sårade en kamrat, fästningsfången Drugge. På fråga hvarföre just Drugge biifvit utsedd till offer, uppgifver Rosell, att i Nyköpings häkte hade Drugge varit ansedd som en dålig kamrat och pbråkbindaren, hvarföre också Rosell föresatt sig att straffa honom. Emedlertid påstod Rosell, att ej hans mening varit att taga lifvet af Drugge, utan endast att märka honom, hvilket han också verkställt på så sätt, att han, sedan han ansett de öfriga på rummet, den uppgifna natten, varit insomnade, hade han stigit upp, tagit en knif, som en på samma rum intagen sadelmakare om dagen begagnat, och dermed skurit Drugge 3:ne gånger, först i ansigtet, sedan i halsen och slutligen i högra armen. Inga af dessa sår äro, enligt läkarens uppgift, dödliga, utan är Drugge snart att från sjukhuset återförvänta frisk. Rosell är emedlertid insatt i cell under afvaklan på beslut af K. fångvårdsstyrelsen, som till poiskammaren öfverlemnat att företaga undersökning i målet. (Efter Dagbladet.) I sammanbang med ofvanstående rapport har