Aftonbladet – 2 november 1848, sida 3

man tog mått af ringöngret och läste brudvigseln i psalmboken. De hade så mycket att rådslå, dessa väntande brudar, och sjelfva den vigtiga dagen såg dem uppe före solen. Spiseln var full af grytor och pannor. De båda fruarna, varma och trötta, flögos som tättingar ut och in. Middagsbordet var dukadt redan kl. 9 på förmiddagen, de unga damerna sutto klädda och väntade lika tidigt. Men ack! klockan blef både ett och två, ingen kom, och man måste slutligen taga bort den mystiska kuverten och äta sin ståtliga middag utan gäster. Likaså gick det med kaffet, dito supeen. De unga sköna voro i förtviflan, man väntade till 40 och 41, lika fåfängt, och med tusende strida tårar sänkte sig natten öfver Sqvallerhåla. ene Det var öfver åtta dagar efter dessa åtta, då de båda förskjutna herrarne återkommo till sin födelsestad. Nu var det hr Kaxe och hs Rosennau som hade rättighet att vara stolta, då de fiogo veta hvad som tilldragit sig; och de voro så också. Månader gingo dock om och buro försoning och frid och glömska i sitt sköte. Jemt ett år på degen efter den märkvärdiga soiren stod ett dubbelbråöllop i Sqvallerhåla. Tiden hade åter sammanfört de båda söndrade paren, och löjtnanterne hördes aldrig af. CE (Forts. följer.) 4 )