Aftonbladet – 2 november 1848, sida 2

CS Borgmästarinnan, som hört sin dotters önskan, har ställt till bal. I detta ögonblick visa sig 4 musikanter uppe i den mystiska låren, der de sitta med böjda hufvuden i anseende till det korta afståndet från taket. Några gälla toner från två foler, en klarinett och en flöjt väcka de båda samtalande paren. Och som straffets engel, utdrifvande de första älskande ur sitt paradis, störtar hr Kaxe fram till sin sköna i vrån. nJag hoppas du inte nekar din fästman den här valsens, framdundrade han med bistra sidoblickar på den långa kurtisören. Jo, det hoppas jag, svarade denne, i sin dams namn med försmädlig vårdslöshet; aty jag har fått löfte om den nyss. SDet är inte herrn jag frågar, återtog den gäckade älskaren, utom sig. Vill du vara god och svara ja eller nej, Hulda ? ,Jag kan inten, sade hon förlägen. Jag har lofvat att dansa med löjtnanten och då ... Med ett hånskratt och en bugning som på en gång skulle vara gentil och gäckande, ett stolt ja så och en svängning på klacken skyndade hr Kaxe bort. ;Sade han verkligen — fästman ?, frågade den lycklige, som behållit fältet. ÅAck! jan, pustade mamsell Pimsten, med en tår i ögat. Det afpressar er tårar?... tårar ur dessa himmelska ögon, och det för en sådan, som cke är värd hälften af ensådån. däggdroppe.n