Aftonbladet – 2 november 1848, sida 1

1. 6 eftermidd. RR RRE RR FR RR —LLE— tiga republik, som vi alla vilja, gått under, och min obetänkta ärvelust skule: orsakat dess fall. Historien skulle anklagat mig och med skäl öfverbevist mig att icke hafva beräknat hvarken mina krafter eller den ännu knapt rotfästade nationalförsarnlingens. Det, som af obetänkta personer och dem, som blow sett sakerna på afstånd, framställes för mig såsom en statsmans lyckliga djerfhet, hade likväl efter mitt förmenande icke varit något annat än obetänksamheten hos en ärelysten utan morgondag. Och jag skulle derefter fått mig min plåts utmärkt vid sidan af de män, hvilka, lika näraktige som olycklige, störta republiker och nio narkier genom sin otålighet och der inbilskbet) de hysa, att det allmänna endast af dem kan räddas. Men ni kunde, säger man mig, åtminstone underlåta att ingå uti:den exekutiva kom missionen och derigenom förblifoa fri. och osårbar. Det är sannt; egoismen rådde mig nog dertill; jag vann i storhet genom att hålla mig på afstånd; jag bevarade en popularitet, som ännu icke lidit afbräck, åt republiken; för godt pris beredde jag mig en kandidatur till allt. Men hvad betydde kandidaturen, om der icke längre fanns någon republik? Men det är klart för mig, att, om jag undandragit mitt namn, som på den tiden betydde något och utgjorde ett föreningsband mellan partierna,! när det var fråga att bilda den exekutiva kommittgen, så skulle nationalförsamlinged bildat en styrelse af en enda färg, tagen uteslutande bland män, hvilka med rätt misstänktes för, ovilja mot republiken. Lika klart är också, att denna styrelse på ögonblicket skulle inom nationallförsamlingen upptärdt samma stridighet och slitningar, som, efter mitl förmenände, förderfva republiken eller väcka splitet derinom., Jag hörde icke egoismens råd; se der mitt brott; jag samtyckte att förinta mig, på det styrelsen skulle utgöra en förening mellan de möjliga politiska personligheter, som representerade de serskilda stora revolutionens partier. Det är detta som åstadkommit hela olyckan! tillvitar man mig. Det är det som också utgjort lyckan, svarar jag. Det är det, som gjort att faktionerne blifvit, icke omintetgjorde, men beröfvade sina anförare och söndrade; och i stället att hafva att strida: emot dem alla i förening, förrän den stund kom, då j voren starka, hafva de oroat eder med spridda vanmäktiga försök, hvaröfver republiken segrat jemte eder! Det är detta, som gör att vi ännu hafva endrägt uti nationalförsamlingen vid alla hufvudlrågor, som röra bevarandet af samhället, egendomen, fäderneslandet! Det är detta; som gör att vi ännu länge skola bibebålla-denna endrägt; att patriotismen ännu skall förena oss alla i farans dagar, att vi skola qväfva alla de frön till oenighet, man utifrån söker utsä ibland oss. Dessa äro icke. des verkliga skälen till det system af icke uteslutning, som M. Lamartine vid bildandet af den exekutiva kommissioner tillstyrkt tationalförsamlingeni Dessa skäl, elx jest oförklarliga, förklaras genom i annan mang band kommen kunskap af den förres förbrys telser. Dessa skulle bestått deruti, att Lamartine sålt sig under förra styrelsen, hvaronr beviset kommit uti inrikesministerns hand. Las martine tvingades häraf att understödja Ledru Rollin. Dettå påstående leder Lamartine att ingå uti den redogörelse för sina affärer (och för den transaktion: med Ms Buloz, som ifrågavarit), hvilken redan varit intagen i Aftonbladet. Jag återkommer,, fortsätter han, ptill den exekutiva kommissionen. Den utgjorde, jag har redan segt eder det; en styrelse att slita ut och att anklaga, en räddningsplanka, för att komma igenom olösliga svårigheter och hvilken sedan kunde kastas i brådjupet. Dess hängifvenhet var dess enda förtjenst; vi hade alla medvetande at den uppoffring vi gjorde; men vi ansågo den för en samvetssak. Uppoffringen har varit, hvad man ock må säga derom, verklig, uppriktig, enhällig. Alla ledamöterne uti denna styrelse hafva gjort sin skyldighet mera och bättre än man tror. Vare detta sagdt, icke såsom beröm, ty det är hvarken meningen att berömma eller tadla, utan ågan är blott om rättvisa och oväld. Denna styrelse har baft sin 23 Juni, det är sannt; det är beklagligt; men alla stora revolutioner söra uti början upp sina räkningar genom dyika strider: Nationalförsamlingen och den molerata republiken bafva segrat. Se der allt; —— ?v—-———————— — vv j